Kvinnans ”tankfyllda” hjärna

Kan givetvis se olika ut från fall till fall och i olika länder i norden, också... men ack så full... mycket man inte behövt, utan dela på. Dessutom hade mannens inte bestått av så mycket ”sextänk”. Blir ju oftast så om man inte delar på ansvar

Har i ett tidigare inlägg under dagen varit inne på Mannens ”tankfyllda” hjärna i en daitingsajts undersökning.

Kommer nu in på kvinnans hjärna, är det konstigt vi inte har tid... för sex då vi inte blir avlastade, vi står inte för nöje utan allt praktiskt tänkande, ven om vi har några minuters paus då vi behöver koppla av. Att Vi får huvudvärk är inte ett dugg konstigt, vi tvingas tänka ihjäl en och annan cell. Men om hjälp kommer så kan den återskapas, nästan till det normala.

Denna hjärna skulle varit större, men i brist på plats fick det räcka så här..

Läste någonstans att delar i hjärnan krympte hos kvinnor som fått behandling med klimakteriehormon. Men har halverats. Kan det vara det som gör den stora skillnaden om vad som finns i de olika könens ”tankar”? Men biverkningar Är större än att bli, ”manslös”

Hittade var...

http://www.ot.fi/story.aspx?storyID=34336

Så här (nedan) kan ett inlägg på sajtens blogg se ut, har fått tillstånd lägga ut!

Som ni märker så är det rena nojan, ingen fattar vad skrivaren vill... talar i gåtor. Sen kommer folk in och kommenterar och det är då det roliga/tokiga kan börja, rena gissningsleken, folk tror de förstår nåt som inte är menat. Någon prickar naturligtvis rätt. Någon i samma ”sinnesvaro” kanske.

Ja, läs och försök förstå själva...

Dessa ”djupa ”hål i marken. 

Lätta falla i, inget man ser i ”mörkret”. Idag hoppas jag de lagt i grus och asfalterat så ingen annan ska behöva hamna där, fast vad hjälper det?

Snart är en ny grävd. Man borde kunna skylla på någon, men det gör man inte, inte skulle det hjälpa heller. Jag kan inte ens skylla på förståndet... då är det illa. 

Har irrat lite på villovägar, kan kalla den ”okända stigar”, sådana som jag inte skulle valt om jag vetat. Ibland ser inte allt ut vad det är i verklighet. Man vet aldrig vad man träffar på eller om en snabbt ska ta stigen tillbaka. 

Har gjort ett avslut på något jag ”rymde” ifrån för snart 1½ år sedan. Det känns skönt vara ”fri” och slippa rymma mer, ja, denna gång då. Känner jag mig så kan jag snart sitta där igen. Är inte så olik Lotta på Bråkmakargatan, ganska ofta. Finns annat jag hellre skulle vilja rymma ifrån, men det går inte... tyvärr, där är jag fastkedjad. 

Jag skulle vilja förändra, men det går inte, inte utan ta ”död” på mig själv. Förändra omvärld funkar inte heller, så det är bara acceptera, det är som det är. Hur goda råd som än tas till Har varit ”lockad” flera gånger komma in och detta var inte vad som skulle bli lagt... men lagt kort ligger.

Ska ta sats att komma med det tänkta, då jag vet en vill. Känns inte som jag är ”upplagd” för det än, sorry... 

Jag hade lovat mig själv att inte sitta ”här” tills jag kom ikapp med knopp och kropp. Har slitit som en träl och kommer aldrig till fram till mål, hur jag än bär mig åt.

Bara börja om så snart allt är bortplockat. Hur gör man? 

Bara en massa ”goja” som vanligt som ingen begriper, inte jag heller. Ville bara visa att jag finns kvar...  

Ta väl hand om er. Kram till er alla...

En del män har en lite konstig förmåga, de undrar om man vill ha bild, vill man det kan man få en snopp i fejset. Man kan bara säga "Goda yxskaft". Vissa män har ett "konstigt" tankesätt att förstå vad som gör att locka till sig en "hona".

Hade kunnat lagt ut ett exempel, men undviker det med risk att åka ut med huvudet före.

En del att fundera över är, att det inte är kostigt det finns massa singlar.

Önskar er alla en god natt. Imorgon är det fullmåne... //Zimpelz-Yyylllll

Är man ensam och av den anledningen även deprimerad, vars orsak, kan finnas i hälsan etc. behöver man en eller flera riktiga vänner, som ställer upp, hur jobbigt det än är.

Tro mig, jag vet om någon!

För inte länge sedan fick jag nedanstående text i min mejl, en text som kunde ha varit jag, både då och nu, men på olika sätt.

Ta och läs den, tänk efter och bli någons vän!

Hans namn var Kyle.

Det såg ut som om han bar på alla sina böcker.

Jag tänkte: Varför skulle någon bära hem alla sina böcker på en
fredag?

Han måste vara knäpp.

Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest och en
fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så jag ryckte
på axlarna och gick vidare.

När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom.

De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte
krokben så han landade i gruset.

Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset ungefär
2 meter ifrån honom. Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i
hans ögon.
Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade
runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät.

När jag gav honom glasögonen sa jag: -De där killarna är töntar, de
skulle ha en omgång.

Han tittade på mig och sa: 'Tack så mycket'. Han log med hela
ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte
honom plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde.

Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade honom varför
jag inte hade sett honom förut.

Han sa att han hade gått i privatskola tills nu.

Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker.

Han visade sig vara en riktigt reko kille.

Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner.

Han sa ja.

Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag lärde känna Kyle, desto
mer tyckte jag om honom, och mina vänner tyckte likadant.

Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker
igen.

Jag stoppade honom och sa: 'Gissa om du kommer att bygga feta
muskler om du ska bära den högen varenda dag'.

Han bara skrattade och gav mig halva högen.

Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner.

När vi skulle sluta high school började vi planera för college.
Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till
Duke.
Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet
skulle inte bli något problem.

Han skulle bli läkare och jag skulle till handelsskolan och där jag
hade fått ett fotbollsstipendium.

Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår klass.

Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst.
Han måste förbereda talet på examensdagen.

Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla
tal.

På examensdagen såg jag Kyle.

Han såg verkligen bra ut.

Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv under high
school tiden.

Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon. Han
träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen.

Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk.

I dag var en av de dagarna.

Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla. Så jag
klappade till honom på ryggen och sa: 'Hej snygging, du kommer att
göra bra ifrån dig!'

Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma uttrycket och log.
-Tack, sa han.

 När han började, harklade han sig först och började sen prata:
-Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig
igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon,
kanske en tränare. Men mest av allt dina vänner.

Jag står här för att tala om för er allihop att detta att vara vän
med någon är den finaste gåva du kan ge någon.

-Jag ska berätta en historia

Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den
första dagen, då när vi träffades.

Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet.

Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans
mamma skulle slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor
 på väg hem.

Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende. -Som tur var,
räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara.

Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre,
populäre pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick.

Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma
leende.
Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det
leendet.

Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du
ändra en människas liv.

Till det bättre eller till det sämre.

//Zkrivaren som önskar alla en god natt

De nio poliserna skulle fira att de avslutat sin internutbildning till piketen.
Då hyrde de in en manlig strippa och poserade nakna på fotografier med sina tjänstevapen.
– De är satta på inre tjänst för tillfället, säger polismästare Erik Nord.

Frågan är om de har tjänstekläder eller tjänstehud på sig vid inre tjänst?

Det var en privatfest, på en privat plats. Men den spårade ur och saker som hänt på festen kom, genom andra festdeltagare, under gårdagen till polisledning i Västra Götalands kännedom.
Men det mest graverande av allt: fotografier ska ha visats där poliser i gruppen har poserat nakna med ett tjänstevapen vid sinablottade könsorgan.

Ville de visa hur fulladdade de var, eller bara att de ville ha ett skjut? En fråga som förmodligen aldrig får svar.

Olämpligt ändock, läs mer i aftonbladet.se vi länken nedan. Eller GT.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4360036.ab

http://www.gt.se/nyheter/1.1459435/poliser-poserade-nakna-med-vapen

//Zkrivaren

Efter mer än två månader efter inflyttandet, är det mycket som saknas i det nya fina huset i Flogsta, Uppsala. Här bor många studenter och internet m.m skulle komma in i december förra året. Men inget hände. Internet kom aldrig in, och har inte kommit in ännu.

Hyresgästerna har i omgångar fått mejl och lappar har satts upp i trappuppgången med löften om när installationen ska vara klar.
- De lovar kors och tvärs, men ingenting blir gjort. När vi ringt Majklockan har vi fått svaret att de endast tar emot klagomål via mejl. Det är ironiskt att de bara kommunicerar via internet, säger Murat Sabotic.
I och med att huset saknar internetuppkoppling finns inte heller möjlighet till fast telefoni eller att se fler tv-kanaler än de marksända. Inte heller portkoden fungerar.
- Trappan till ytterporten saknas fortfarande och när vi ska öppna porten med våra låsbrickor har vi fått klättra upp och ner för en plywoodskiva eftersom låset sitter ett par meter från dörren, säger Murat Sabotic.

Svante Jurnell är ny vd för Majklockan sedan två veckor tillbaka. Han säger att han förstår hur omöjligt det måste vara att som student leva utan internet.
- Första prioritet är nu att förbättra kontakten med våra hyresgäster. Vi är ett nytt bolag och rutinerna har inte fallit på plats ännu. De boende ska inte behöva vänta längre än till slutet av den här månaden på sitt internet, säger Svante Jurnell.

http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=6-AV_ID=863065,00.html?from=puff

//Zkrivaren

Dessa  fantastiska män!

De är allt ena riktiga drömmare. Här är en fråga som dök upp på en daitingsajt som jag är medlem på. Nu är jag en av dem som inte söker ett förhållande utan ser det som en kul grej, ett tidsfördriv.

Lite kul skriva med folk och dessutom finns blogg, något jag anser förstör för de som söker seriöst, man lär känna genom blogg och tar inte kontakt på samma sätt. Rackarns vad lätt det är tappa tråden. Det var inte det jag skulle ta upp... Utan snacka sex...

Tror det var 5 frågor att svara på vad som var ok vid första träffen. Nästan 2000 av nära 443.000 medlemmar, kontaktsidans uppgift, själv tror jag mer än hälften är 3 dagar gratis och sen bort... många öppnar nya nick och kör på i det stuket.

Den viktigaste frågan var om du kan tänka dig ha sex på första träffen och de tanklösa svenska männen svarade ja till 73%, danskar och norrmännen tänkte lite mer med rätt hjärna.

Bild kan vara lite olika vilket land mannen kommer från, fick minska ner den en del (massor) då den framstod som att huvudet var större än verklighet...:-)

Svenska män 73%

Danska män ca 50%

Norska män 64%

Om nu det ska jämföras med kvinnorna de ”drömmer” ha sex med så är chansen inte tror de får nåt alls. Resultatet visar, i detta fall, att kvinnor har större hjärna. Eller ska man vara glad att vi inte har mer än en, hmm

Svenska kvinnan 35%

Danska kvinnan 23%

Norska kvinnan 28%

Ja, ni män som hoppas, tror, önskar... dröm på, chansen är minimal att ni träffar på ”rätt” kvinna, om man ska utgå ifrån sexet. Dessutom har ni försuttit en chans att hitta nån seriös om det att hamna i säng är det viktiga. Man kan ju inte gänga runt resten av livet utan att ge av sig själv, mer än en utlösning.

Det nu som fattas upp till 100%, kan det vara de som seriöst vill ha ett förhållande. Det förtäljer inte denna historia, om det är så kommer det finnas bara singlar kvar i Sverige...  27% är inte mycket att hurra för.

Funderar på varför endast hälften av danska männen anser sex är viktigast. Kan det bero på att det är ett öldrickande folk... Suget efter rätt "vara" överväger och med det i kroppen kanske de inte ens får upp snoppen.

Norrmännen däremot. Vi vet ju alla att de ligger 10-15 år efter Sverige i mycket annat, kan det vara så att de tror ”lite” mer på kärlek och äktenskap. De ser en ”lössläppt” tjej på ett helt annat sätt. För visst är det så att den kvinna som släpper till på första dajten inte kan vara något att lita på, eller? Så kan jag se det, fast på mannen...

Vem vill hoppa i säng med en som kan dragit på sig både det ena och andra, idag får man ju nästan ha bevis på att inga sjukdomar finns innan. Man får väl inte vara så urbota korkad att man litar på en ”okänds” ord då man vet vilken sexfixeringsdröm som finns bland männen.

Nu undrar ni kanske vad jag svarade, om ni inte läst er till det mellan radera så anser jag man ska känna person innan sex, se om det finns något som stämmer. Med detta kan bara konstateras... VI KOMMER FRÅN OLIKA PLANETER, även nordiska länder emellan...

Nä, tacka vet jag mig... Jag sätter ögonen i dem med blicken ”döda” så de vänder om och går åt andra hållet, visar klart och tydligt om de ändå vågar närma sig att jag inte på fjäsk, falska leenden och generöst bjudande på krogen med ett enda syfte, att få en sängvals för natten och sen vandra vidare.

Jag tänker då inte behöva vara Kåt, Tacksam och Glad utav fel anledning. De som inte ger upp då jag tagit till allt... ber jag dra åt...

Med detta så förstår ni att jag kommer vara singel, åtminstone till jag blir senil... är på väg dit, men bara halvvägs. Så med andra ord, jag har sinnet i behåll.

Ha det bra därute, jag får säga som jag har i min presentation på kontaktsidan. Jag är antagligen inte som du tror. // Zimpelz

Under dagens långa promenad, kom solen fram från ett ställe bakom stora svarta hotfullt kyliga moln. Den värmde inte i temperatur så mycket, men väl i att synas, värmde mig inuti. Det var så länge sedan solen strålade här att jag nästan glömt att det är en sol aom ger oss det vackra vädret.

Tyvärr verkar alla vara inne och fira melodifestivalen igår, det var tomt ute, tomt överallt. Och tom är även jag i magen. Dags för mat.

//Zkrivaren

Efter att ha varit tvångsexporterad med minimal möjlighet att återkomma till huvudstaden, får jag se i DN, att Stockholm växer...på höjden!

De gamla rivningarna från 1960-talet skall vi inte längre tänka på, nu är det årsringar, som arkitekterna kallar det, som vi skall se. Bara vi vrider huvudet så vi kan se uppåt, för det är på höjden som det skall växa. På bredden, måste mer mark finnas, och den lilla mark som är kvar i Stockholm behövs kvar.

Politiker och många stadsplanerare älskar att referera till Manhattan när nya områden ska planeras. Säg det stadsbyggnadsborgarråd som inte vill manifestera sig själv med ett högt hus eller en märkesbyggnad. Och just att bygga höga hus har fått politiker, arkitekter och allmänhet att debattera som vore stadsplanering svart eller vit: Ohejdad exploatering på marknadens villkor eller bevarande av Stockholms rådande siluett till varje pris. Debatten har haft samma höga ton ända sedan Stockholms första torn - Stadshuset, Kungstornen eller tornen vid St Eriksplan - byggdes för runt hundra år sedan.

Jag undrar hur huvudstaden ser ut om hundra år, kanske är det bara byggnader med minst 30 våningar då?

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=881642

//Zkrivaren

Efter en lördag kommer en söndag, och det gjorde det igen.

Efter melodifestivalen, som startade med en av sinda delprogram igår, blev det dramatiskt för bl a Sjhirley Clamp, som övernattade på hotellet.

Plötskiigt började brandlarmet att ljuda och Shirley fick ta med sig sitt sex månaders gamla barn i famnen och i en inte alltför varm klädsel, ett nattlinne, utrymma.

Den stora efterfesten (för licenspengar?( pågick på hotell Scandic Opalen när brandlarmet gick klockan 02:45:
- Allt jag kunde tänka på var att jag ville rädda mitt barn. Det var oerhört otäckt, säger Shirley Clamp till Expressen.

http://www.expressen.se/noje/melodifestivalen/1.1458866/brandpanik-pa-hotellet-i-natt

Själv sov jag bra inatt, utmattad, och utan att rökdetektorn tjöt.

God förmiddag!

//Zkrivaren