Efter att ha känt av Kung Bores iskalla andedräkt, kunnat bli både bestulen och avvlivad, träffat fan själv, så har nog det mesta lagt sig, men det förlorade pengarna i inkomst, är borta för alltid, liksom planering t o m 30 augusti. En människas verk, och jag vet inte orsaken för den milt uttryckt luddiga formulering till försök till förklaring, fattar inte jag. Och när jag ringer svarar ingen. Många frågor söker svar.

Uppbrottet med mitt X repriserades och vad annat att göra med flödande tårar och gråtande hjärta, illamående och magsmärta? (Vilket rim) Jo, jag gör som jag gjorde då. Ut och gick, men innan gjorde jag ett "misstag" att skriva om vad som hänt i en annan blogg. När jag hade gått i flera timmar i planlöst vandrande med frågor i mitt huvud och sorg i hjärtat, blev jag hungrig. Hemma fanns inget, tomt pga inställd resa! Så in till ICA, men fan tro att jag fick vara i fred, mobilen ringde och jag behövdes...för en stund. Men i flygande fläng ut, hann jag notera att det fanns folk där som läst det som hänt mig. Inga ord yttrades, ögonen sa allt. Tack för det! Sprang ner en vända till senare och naturligtvis var det jag skulle ha slut, men det finns ju manlig personal, trevlig och rask, som bad mig vänta, och försvann. Efter en stund kom han tillbaka med vad jag behövde, det är service hos "min" ICA!

Sedan har mobilen vaknat till och även i den har jag fått ett gensvar, men även via mejl och inte minst genom alla värmande kommentarer.

Tack alla!

Jag ställde upp och bjöd hit en vad jag trodde var en vän. Jag vägledde den många mil då det var första gången som människan var här. Vi lade oss, och när jag vaknade för 30 min sedan hade personen försvunnit, lämnat en lapp med bl a "ring om du vill".

Nu mår jag dåligt, sänkt. Tack!

Idag har Vera och Veronika namnsdag. Grattis!

Internationella blodgivardagen den 14 juni är en global manifestation för blodgivning. I Sverige gör blodcentralerna ett gemensamt evenemang med landets blodbussar, från Umeå i norr till Lund i söder. Målet är att under fyra timmar ta prover på minst 500 nya blodgivare.

Syftet med Internationella blodgivardagen är att tacka världens alla blodgivare, men också att visa hur viktigt det är med säkert blod, tillgängligt för alla som behöver det. Det här är självklart i Sverige, men inte i många andra länder. Trots en kraftig förbättring beräknas till exempel i Sydafrika fortfarande 5 procent av HIV-smittade blivit det i samband med blodtransfusioner.
Varje år dör 500 000 kvinnor genom blödningar under havandeskap eller förlossning. 99 procent av dessa kvinnor bor i utvecklingsländer. De har mycket liten möjlighet att få de blodtransfusioner som hade kunnat rädda deras liv.
Genom Internationella blodgivardagen hjälps vi åt att få upp blodgivningen på dagordningen.
Sverige, liksom alla andra länder, behöver ständigt nya blodgivare. Därför både tackar blodcentralerna sina givare och värvar nya på Internationella blodgivardagen. Ett sätt att tacka är priset Årets blodgivningsinsats som i år delas ut i Stockholm i samband med blodbussevenemanget.
Internationella blodgivardagen genomförs med stöd av bland annat världshälsoorganisationen WHO och internationella Röda Korset. Dessa organisationer inser att hälsomålen för världens befolkning inte kan uppnås utan tillräcklig tillgång på säkert blod.

Platser:

Umeå: Rådhustorget
Uppsala: Vaksalatorg
Stockholm: Sergels Torg
Örebro: Stortorget
Göteborg: Gustav Adolfs Torg
Linköping: vid Sankt Lars-kyrkan
Lund: Stortorget

(Källa: Geblod.nu) 

Gamle Johan är för första gången inne i den stora staden för att besöka en god vän. Han frågar en polis om lämplig buss.
- Jo, svarar denne, det blir att ta buss nummer 20.
- Efter ett par timmar kommer polisen förbi och finner då Johan fortfarande kvar på hållplatsen
- Har ni inte åkt än?
- Nä, men snart, snälla konstapeln, för nu har det redan gått nitton bussar.

Nu vet jag hur många ton sand John Blund måste kasta i mina ögon för att jag skall sova gott, för det gjorde jag i natt.

Förmiddagen har försvunnit snabbt, som alltid när det skall göras massor av saker. Till och med bloggen blir lidande när det trycker på.

Ute lyser solen och inne är jag, men snart är det ute som gäller och även jag skall få lite sol på mig. Springer väl till skoaffären och köper skokräm, brun sådan, så syns det inte om jag är inne eller ute, brun som jag då är.

Syns gör jag väl snart inte eftersom jag rasar bra i vikt, när jag knappt tänker på det. Jag som jobbat för att minska och inte gjort det, gav upp och två veckor senare kommer raset. Utan att jag gjort ett dugg. Kroppen är som den är, och jag ska vara nöjd.

Idag har Yvonne och Jeanette namnsdag. Grattis !

Kvällen är här, telefonen är trasig tyst. Vart tog alla samtalen vägen, alla chatt, alla kommentarer, meddelanden och allt annat vägen? Vem beordrade JB att stå och lasta sand i ögonen hela tiden? Så jag lägger mig väl då...tidigt o ensam o trött.

Lev väl!

På väg till centrum och ICA, skulle jag korsa gatan när en bil kom åkandes, hon som körde var en läckerbit, och jag förvånades att inte det var en kö av bilar bakom. Tio minuter senare skall jag åter korsa en gata till fots, långt bort från föregående, då kommer samma läckerhet körandes i samma bil. Ödet kan vara trevligt, så man får se så fagert.

Inne på ICA var det fldhästarnas tur...i jämförelse, dock inte alla. I kassan stod tant Olga, 88, och fick bra och trevlig hjälp av kassörskan med betalninge. Heder till henne! Men när mina varor var framme och betalning pågick, tog tanten plötsligt mina varor. Den lika servicevänliga som trevliga kassörskan, visade en snabbhet som ännu snabbare påtalade att det inte var hennes varor. Jag kunde pusta ut...i några sekunder.

När jag stod och packade tittade jag inte upp och tur var det. För när jag packat färdigt i kassen tittade jag upp och såg...döden! Fortfarande femton minuter senare mår jag tjyvens. Det var inte liemannen jag såg, det var min döda mor...trodde jag. För någon bättre kopia än originalet finns inte, har det sagts mig och då måste det ha varit originalet. Fast hon är död.

Tack vare en trevlig och hjälpsam person fick jag dessutom stressa mycket mindre idag, än vad som var planerat inatt. Men turbofarten från 06:30, har satt sina spår och jag sover ovaggat inatt, hoppas jag.

En man kommer in till doktorn och säger:
- Jag är 108 år och har aldrig varit sjuk tidigare men nu har jag blivit döv på mitt högra öra.
Doktorn tar fram sitt undersökningsinstrument och lyser in i örat, han svarar:
- Det är inte konstigt att du hör så dåligt, du har ju ett stolpiller i örat.
Den gamle mannen säger då:
- Tack doktorn, då vet jag var jag har gjort av min hörapparat!