Nu är det snart dags att bänka sig framför TV:n...hos någon, se CSI i olika kanaler o program. Det ska bli spännande.

Lugnet börjar återgå här och den polisiära styrkan ger förtroende...att de kan köra bil.

Själv kan jag annat...vi hörs imorgon.

Lev väl! 

Vilken otur att jag gick med på hundturen, itne på grund av det utsökta sällskapet utan för att när jag skilde mig ifrån dem för att ta mig till ICA, hamnade jag i ett äventyr. I mitt polislösa samhälle, var det stort pådrag. Orsaken fick jag snart veta.

Ett rån utanför Handelsbankens kontor hade begåtts och förövaren som uppges vara en människa på två ben, var fortfarande på fri fot. Då brottet ansågs som grovt, skickades genast ett stortpolisuppbåd hit bestående av hela två poliser i en tjänstebil med blåljus. Rånaren kom över en papperskorg vars innehåll i skrivande stund är okänt. Jakten pågår fortfarande.

När jag som bäst chattar med två personer via msn, drar tandläkarborren igång, biiiizzzzz och jag studsar till som en studsboll. Far in i alla väggar och tak, innan jag med bulor överallt rusar ut på balkongen. Nedanför står två fullvuxna män med en radiostyrd bil, det är den som låter så förtvivlat när det varvas upp. Så den som väntar på tandläkaren får nog göra det till måndag och då gå dit.

Göran Persson var en svensk statsminister av stora mått. När han skulle åka flygplan bad han därför sin norska sekreterare att beställa två platser så att hans kulle får mer utrymme. När sekreteraren hade gjort det sa hon glatt:
- Du hade tur, du fick två fönsterplatser!

Efter en shaking afton i musikens tecken, började allt att lugna ner sig.

Det började klockan 13:15 med att empatilöse grannen, spelade trummor med bas. Sedan fortsatte det på en lägre nivå, men då med musik. Hade karln köpt emåati, förstånd och musikval? Nej, så bra skall jag inte ha det. Det var en musikafton tre km bort, med härligt 60-tals musik, som fick folk att dansa loss överallt. Jag fick tyvärr inte ta några bilder för publicering. Senare på kvällen övergick det i hårdrock och fyrverkerier. Själv var jag inlindad som en mumie, befriad först under den heta natten.

Det är inte utan att minnena från vad som hände hos en gammal flammas föräldrar. De arrenderade på den tiden en bondgård med kor, en tjur och mig. På ovanvåningen, rakt ovanför kök och vårt sovrum, där vi var...mycket, hade de sitt vardagsrum och litet kök. Det fanns inte så mycket att göra där så vi var inne i hennes gamla flickrum och låg i sängen och gjorde barnförbjudna saker. Då slängs dörren upp och lillasyster, 14 år, kommer in.

-Ooppss, höllt ni på med sånt, sa hon och närmade sig intresserad med rött ansikte. Då gick det snabbt att rätta till allt, vill jag lova. Efter denna händelse fick vi ta oss någon annanstansför mer avancerade saker av intimare slag. Och fredagen var inte riktigt slut ännu. Det var ju middag, gjord av en matmamma och smakade så gott. Jag åt minst tre gånger så mycket som normalt, till tjejens allt annat än glada tillrop. Men mamma i huset tyckte det var jätteskoj och lastade upp ännu mer god mat, efterrätten var glass i stora lass. Raaap.

Sedan var det lugn TV-kväll innan vi lade oss. Det blev till att somna omkring midnatt, utpumpad då jag varit i farten sedan 06:30, och det med sovmorgon hade jag fått löfte om. Det blir nog till 10...trodde jag. Betydligt värre blev uppvaknandet. Jag vaknade till ett oljud som lät som om ett X-2000-tåg körde igenom rummet och tutade samtidigt, och mitt i allt slog kyrkklockorna och en kör sjöng. Efter att ha studsat några gånger mellan taket (som hindrade mig från att nå yttre rymden) och sängen (som blev väl van vid sådant), stannade jag av i sängen, fortfarande med allt oväsen. Det kom ovanifrån. Tjejen som vaknat berättade att det var farmor och farfar som tittade på gudstjänsten, och de hörde dåligt. Med andra ord, oväsendet kom från en satans djävla förb... TV. Och så var det varje gång jag var där.

För er som är hockeyfantaster, vill jag meddela att allt som inte finns i min bostad, kommer i andra hand, så även hockeyn, när man har besök, som pratade hund, som dessutom måste ut och lätta på trycket. En nattlig vandring med dunka-dunka på 450 watt, tre km bort, blev trots allt en ganska trevlig promenad innan sömnen tog över hos alla, vi tackade varann för dagen/natten, sedan fick jag en rak höger av John Blund, efter en härlig stund...

Idag är det Norges nationaldag. Grattis Norge!

Dessutom har Rebecka och Ruben namnsdag idag. Grattis!

//Zkrivaren