Jag tänkte skriva om de tvåbenta svinen, männen, som kommit via msn och telefon från olika håll, men greps av en kommentar i föregående inlägg, något som gjorde mig intresserad, senare djupt berörd. Det handlar om förlamade personer, och att skriva något hurtigt efteråt, känns inte rätt.

Men jag vet att även förlamade personer, lätt eller svårt, har humor, och jag tänkte delge en story ur verkligheten idag den 20 april 2008.

- Nu är det en som vill dejta min hund?!
Har inte bestämt mig för om det är en förolämpning mot mig eller en komplimang till hunden.... förresten sa jag att hon var upptagen, så det så.

- Vad säger du?????

- För det första vill han dejta min hund, för det andra söker han kvinnor över 60.... så jag sa att hon inte hade åldern inne.... hon är bara 49! (1 hundår=7 människoår)

Får nog vara glad att jag är Skytt, hälften människa, hälften djur.

Och att jag just prata med Zaga...olalalala...

Lev väl!

//Zkrivaren 

Sitter och chattar på msn om det här med att vara anträffbar. Igår gick det varmt hos mig, idag syns knappt en kotte, ensamheten gör sig påmind, lika illa är det här...tills nu. De som lovar återkomma gör det inte alltid, vissa försenade vilket ger i hand att man själv kanske är upptagen då med annat, om man ens är inloggad. Tänk vad skönt det skulle vara om man kunde sprida ut allt lite grann.

//Zkrivaren 

Kan man vara annat än glad och sväva på nåt av de små molnen uppe i skyn? Och det finns ju en orsak till detta, som jag inte behöver nämna. Själv cyklade jag en runda för motionens skull och passade på att slinka in till Coop för dricka. Men tankarna var på annat håll när jag svävade fram mot läsken, såg i sista stund tjejen i kollisionskurs och vek av till vänster...in i chipspåsarna. Inte skulle jag ha det, jag skulle ju till höger. Glad som få, svävande i det blå till kassan. Betalade drickan och ut i solen igen. Nu saknades bara en enda person...

//Zkrivaren 

CIA hade en ledig tjänst som lönnmördare. Efter all bakgrundskontroll, intervjuer och tester, var där tre personer kvar. Två män och en kvinna. För sluttestet, tog CIA agenterna en av männen till en stor dörr av metall och gav honom en pistol.
- Vi måste veta om du följer dina instruktioner, oavsett omständigheter. Inne i rummet, kommer du hitta din fru sittandes i en stol. Döda henne.
- Du skämtar?! Jag skulle aldrig kunna skjuta min fru.
- Då är du inte rätt man för jobbet.
Den andre mannen fick samma instruktioner. Han tog en pistol och gick in i rummet. Allt var tyst i ungefär fem minuter, sen kom mannen ut med tårar i ögonen.
- Jag försökte, men jag kan inte döda min fru.
- Då ses vi inte på måndag.
Slutligen var det kvinnans tur. Hon fick samma instruktioner, att döda hennes man. Hon tog pistolen och gick in i rummet. Skott hördes, det ena efter det andra, de hörde skrik, slammer, smällar mot väggarna. Efter ett par minuter, blev allt tyst. Dörren öppnades långsamt och där stod kvinnan. Hon torkade svetten ur sin panna och sa...
- Pistolen är ju laddad med blanka skott, jag var tvungen att slå ihjäl honom med stolen.
Sensmoral: Kvinnor är onda, jävlas inte med dem.

Fredagskvällen förstördes av en stor mängd männsikor och ett enormt tryck på mig via msn och mejl. Oro i kroppen och jag somnade på morgonen först. Glömde helt bort bloggen, och alla mina besökare. Förlåt, det var inte med avsikt!

Just nu är det väldigt jobbigt och jag måste få lite distans till det som nyligen har hänt mig, kanske berättar jag om detta i senare inlägg.

Idag har Olaus och Ola namnsdag. Grattis! 

Jag pratade med en piggare Zaga idag, som vanligt på väg från en plats till en annan. Mellan dessa hörde pinglan av sig, ljuset i livet. Känns döbra. Det ger mig kraften åter, den som någon lånat tidigare, eller så gömde den sig bara.

Men när jag kom ut blev det sorg, vem hade tagit solen? Får ringa polisen och meddela att man har kidnappat solen, så kan de sätta upp himmelsspärrar och visitera molnen, de om några brukar vara skyldiga till elände.

//Zkrivaren - en glad kis nu

Lille Jonathan var med sin pappa på simtävling. Högtalaren meddelade:
- Hundra meter bröstsim för damer.
Då sa Jonathan:
- Pappa, får dom inte använda armarna?

Fredagen har varit här en tid och solen skiner för fullt. Äntligen får vi lite varmare och mycket ljusare, något vi så väl behöver nu.

Själv behöver jag uppmuntran efter flera svek igår, fast det får jag inte...tror jag.

Fredagen är den sista arbetsdagen den här veckan, sedan blir det en bra helg vädermässigt, t o m två bra, för högtryck kommer på besök till oss, något vi behöver, jag hade nog även velat haft annat besök också.

Idag ahr Valdemar och Volmar namnsdag. Grattis!