Sitter och chattar på msn om det här med att vara anträffbar. Igår gick det varmt hos mig, idag syns knappt en kotte, ensamheten gör sig påmind, lika illa är det här...tills nu. De som lovar återkomma gör det inte alltid, vissa försenade vilket ger i hand att man själv kanske är upptagen då med annat, om man ens är inloggad. Tänk vad skönt det skulle vara om man kunde sprida ut allt lite grann.

//Zkrivaren 

Kan man vara annat än glad och sväva på nåt av de små molnen uppe i skyn? Och det finns ju en orsak till detta, som jag inte behöver nämna. Själv cyklade jag en runda för motionens skull och passade på att slinka in till Coop för dricka. Men tankarna var på annat håll när jag svävade fram mot läsken, såg i sista stund tjejen i kollisionskurs och vek av till vänster...in i chipspåsarna. Inte skulle jag ha det, jag skulle ju till höger. Glad som få, svävande i det blå till kassan. Betalade drickan och ut i solen igen. Nu saknades bara en enda person...

//Zkrivaren 

CIA hade en ledig tjänst som lönnmördare. Efter all bakgrundskontroll, intervjuer och tester, var där tre personer kvar. Två män och en kvinna. För sluttestet, tog CIA agenterna en av männen till en stor dörr av metall och gav honom en pistol.
- Vi måste veta om du följer dina instruktioner, oavsett omständigheter. Inne i rummet, kommer du hitta din fru sittandes i en stol. Döda henne.
- Du skämtar?! Jag skulle aldrig kunna skjuta min fru.
- Då är du inte rätt man för jobbet.
Den andre mannen fick samma instruktioner. Han tog en pistol och gick in i rummet. Allt var tyst i ungefär fem minuter, sen kom mannen ut med tårar i ögonen.
- Jag försökte, men jag kan inte döda min fru.
- Då ses vi inte på måndag.
Slutligen var det kvinnans tur. Hon fick samma instruktioner, att döda hennes man. Hon tog pistolen och gick in i rummet. Skott hördes, det ena efter det andra, de hörde skrik, slammer, smällar mot väggarna. Efter ett par minuter, blev allt tyst. Dörren öppnades långsamt och där stod kvinnan. Hon torkade svetten ur sin panna och sa...
- Pistolen är ju laddad med blanka skott, jag var tvungen att slå ihjäl honom med stolen.
Sensmoral: Kvinnor är onda, jävlas inte med dem.

Fredagskvällen förstördes av en stor mängd männsikor och ett enormt tryck på mig via msn och mejl. Oro i kroppen och jag somnade på morgonen först. Glömde helt bort bloggen, och alla mina besökare. Förlåt, det var inte med avsikt!

Just nu är det väldigt jobbigt och jag måste få lite distans till det som nyligen har hänt mig, kanske berättar jag om detta i senare inlägg.

Idag har Olaus och Ola namnsdag. Grattis!