En bra torsdag är nu svart torsdag, vänner som sviker grovt, tar ner mig rejält och jag stänger igen.

Lev väl! 

Torsdagen började på små vita moln på en blå himmel, där fanns någon annan också...mysigt.

Vi pratade om allt och inget...länge.

Efter mycket om och men, somnade jag...i sängen.

När jag vaknade var jag sen, hade försovit mig rejält och allt stressades fram, med ett stort fånigt leende på mina läppar.

Naturligtvis har jag hunnit med dagens ICA-besök, hunden måste ha mat liksom jag. Och massor av trevliga hejande människor träffade jag ibland hyllorna, en ung söt tjej också, som jag gärna cyklar med. I kassan satt gårdagens och morgondagens kassörska. Hon kom ihåg gårdagens händelse och stämplade ut samtidigt som hon frågade om jag ville lasta av. Jag hann inte med, så hon föreslog att jag skulle ryta till nästa gång. Undrar på vilket sätt? Blir nog ett trevligt mjukt rytande...tror jag.

Sedan var det dags att köpa ett headset till mobilen...eller ny mobil?

Knallade in och möttes av en...bedårande kvinna.

Rånad direkt...på hjärtat.

Fantasin skenade och resultatet...syntes.

Tur jag hade lång jacka, men kvinnor ser...på gott och ont.

Idag tror jag det var gott. För hedsetet skulle komma in om några dagar..på lördag. Undrar vilket headset hon menade..? För leverans på lördag...Jag vet nog..:-)

Sedan fick jag komma bakom disken...det kallar jag förtroende. En snygg charmig dam och jag bakom disken...för att titta på mobiler, och den service jag fick...kan inte beskrivas...här.

Utrymmet räcker inte till, men jag var välkommen åter att titta på en nyinkommen mobil nästa vecka, och jag lovade att återkomma...till henne.

Oavsiktlig felsägning eller..?

Säga vad man vill om min hemort, men jag trivs just nu jättebra här!

På hundturen mötte jag en del människor och alla lika trevliga, precis som skrattmåsarna som prickar alla från sina höga posteringar...utom mig. Tack.

//Zkrivaren 

De två männen har suttit tysta i roddbåten en lång stund medan de metat, då den ene plötsligt säger i indignerad ton:
- Du får ursäkta, men jag måste verkligen få säga det här. Jag tycker att det är rent skamligt att du inte har pratat med din fru på femton år!
- Men hur skulle jag ha kunnat det? säger den andre och slår uppgivet ut med ena handen. Jag har ju inte velat avbryta henne...

Redan lunchtid och jag undrar hur jag skall hinna med det jag skall göra. Ibland undrar jag om jag gör allt tillräckligt snabbt, eller tillräckligt långsamt. Tiden flyger iväg. Bloggen får jag snart ta nattetid för att komma i tid med det första och sista inlägget.

Idag har Elias och Elis namnsdag. Grattis!

//Zkrivaren