Men snart är jag i den, grubblande och orolig.

Mobilen är oroväckande tyst, mejlen också osv.

Tårar rinner...av lycka...av oro...för en person...som inte ligger ännu.

Jag ligger och är ledsen.

Lev väl!

Zaga - saknar och oroar mig 

Äntligen har Zaga hittats, sittandes på en parkbänk.

Hon hade missat bussen till tåget hem till mig. Snyft...jag är så rörd att jag knappt kan skriva.

Och hon mår lite bättre.

Bara...snyft...goda nyheter.

//Zkrivaren - rörd i tårar 

Jag trodde alla hade lagt sig nu när vi är mitt i veckan och prognosen om varmare väder fortfarande håller, och alla vilar för att samla krafterna att gå upp tidigare imorgon och ut på en morgonpromiis.

Men det gäller inte alla vissa - ingen nämnd och ingen glömd - skall ligga och vila, ta det lungt i det längsta. 

Och inget stress!

Själv sitter jag och gör många knop...två eller tre vid datorn.

En onsdag har blivit mycket tråkig på grund av avsaknaden av nära o kära, och andra händelser under dagen.

Trots det fina vädret har värmen inte tagit människorna i besittning, fått upp mungiporna, blivit varma i den frusna kropen. Tråkigt tråkigt, tycker jag, som är frusen av mig.

Det är kanske dags att släppa datan ett tag.

Kommer nog in igen och nattar senare ikväll.

Tills dess ha det gott!

//Zkrivaren 

Vädret är strålande, lite kyligt utan långisar under, men man måste ju släppa fram kompisen också, och det var tur idag...att han kom fram, fast det kostade ett par brallor.

Vi, jycken och jag, kom gåendes på vår promenad. Första kärr... matte med hund, en söt labrador, som i annans persons följe, fick hälsa. Jyckarna var förtvivlade och det gnälldes...även från mig...surt.

Ett hundra meter och 23 cm senare möter vi en husse med en liten terrier, 6 år ung, halvvägs till min. När vi stod och pratade kom en underbar Zaga...nä...förlåt...ung tjej med en lite söt tik med röd rosett. Jycken blev liksom jag till mig av hunden...jag av matte, och byxan gick sönder.

Tänk vilket äventyr det blev bara för att jag stannade och pratade.

//Zkrivaren 

Att leta efter bortsprugna djur är jag van vid, är det inte hundar är det ungar....kattor...katter, menar jag eller kanske en och annan fågel som provat sina vingar när burdörren öppnades?

Men så är det inte den här gången, för nu är det allvarligare än så...mycket allvarligare.

Zaga är borta...inte död...från vilohemmet.

Jag fick in henne di efter att ha lurat henne att de ville ha hjälp av henne.

Hon åkte dit...vi tillsammans snarare...och sedan fick hon ett rysligt rytande utbrott...på mig.

Snälla Zaga...jag gjorde det för din egen hälsas skull. Jag vill inte mista den jag träffade för inte så länge sedan.

Du stal en nyckel,  till mitt hjärta, du har den i tryggt förvar.

Och nu ska du bli frisk igen...Släng inte hemmets dator i golvet när du läser detta!

Men just nu är frågan var Zaga befinner sig. Är hon i söder...uff vad mitt hjärta blöder.

Kanske hon bilat till norr, för att hålla sig torr.

Eller drog hon till väst, där hon klär sig bäst.

Inte kan det bli ost, där finns ju hennes prost.

Om du ser en otroligt vacker kvinna i sina bästa gyllende år, som det skiner om, charmig och vackert sagolikt, då är det min Zaga, skrik till då så jag kan hämta hem henne.

Det är inte klokt egentligten, det är som igår vi träffades...första ögonkastet ni vet.

Sedan sas det klick...inte av kameran tok där...mellan oss så klart.

Sedan dess är vi ett par delar på allt även bloggen.

Nu är Zaga slutkörd och måste dra ner tempot, men det vill hon inte så nu får hon gratis vila i en kort tid. Fast hon mumlade något fult om er besökare om inte ni var här lika mycket som när hon är här...kanske var sprutan hon fått?

//Zkrivaren 

En stor morgontidning råkade av misstag införa en dödsruna över en känd, manlig och ännu högst levande skådespelare. Det dröjde inte länge förrän denne ringde upp tidningen och på en gång högdraget och upprört meddelade att han just läst sin egen dödsruna.
Redaktör för familjesidan var en luttrad journalist som på grund av alkoholproblem blivit degraderad till denna tjänst, och han sa nu:
- Jag förstår. Får jag fråga varifrån ni ringer?

Ännu en fin dag är det. Solen lyser och utomhus är inte längre något som man fruktar. Och efter löfte om mycket varmare inom kort, har man nåt att se fram emot.

Såg tidigare en cyklist som tydligen inte normalt cyklar denna årstid.

Han gled åt höger...åt vänster och till slut låg hn i snödrivan.

Frågan är om han inte skull ha lämnat cykeln hemma istället?

Idag har Emanuel namnsdag. Grattis!