Godkväll på alla som har en sådan...hur smakar den?

Själv har jag en trött kväll, som bara gäspar.

Det var nog all min kraft som gick åt att njuta av det vackra fina vädret som jag varit med om på länge. Tyvärr fick inte alla i landet lika fint väder, men lugn det kommer till dig också.

Däremot har jag fått öronproblem...mobilen så klart!

Varenda gång jag använder den numer så smärtar det upp till ett dygn efteråt i örat. Ingen höjdare, kan jag säga, så använd headset!

Å andra sidan är det samma öra jag har en hörselskada åsamkad av en ytterst korkad och dum granne.

Hade jag en flaska vin öppnad med innehåll, så skulle jag inte använda grannen som kork...vill inte förstöra vinet.

Bättre att göra sågspån av typen, så det blir nått bra av det.

Nä, nu sitter jag och gäspar sönder skärmen och tangentbordet samtidigt, kanske ett rekord i sitt slag, men jag måste ju putsa tänderna så den skönhetsdelen av mig blir gjord, och värma sängen sedan.

Lev väl!

//Zkrivaren

Vädret gör mycket.

När jag var ute med hunden och skulle vika in vid barnens enda backe för pulka och kälke, har de byggt ett litet gupp i kanten på gångbanan. Från anra sidan kommer plogen. Barnen stannar upp...det förstår att nu ryker guppet...deras roliga gupp.

Men en glad plogare är en bra plogare. Han lyfter upp plogen svänger förbi guppet innan plogen åker ner och jobbet fortsätter.

Glada barn står häpna kvar och pratar. Heder o tack plogare.

I ICA, lyckades jag nästan med allt, kommer in i en nästan tom butik...på kunder och full med nykter personal. Och favoriten i kassa...Jävla blomma.

Nåja, strumpor som och smörgåspålägg handlades och jag gick som en het katt på kall plåt...katt på hett plåttak, runt kassan....skulle jag bjuda på fika idag? Hon såg lite upptagen ut.

- Öh du.... Jag väcktes brutalt ur min ljuva dröm av en hundägare som jag inte sett på länge. Vi ställde oss mitt i gången som två kärringar damer och pratade bort tio minuter.

Han kom precis före mig i kassan, så jag studerade ännu mera...fattade modet...då säger hon med ett leende:

- Du tappade vanten.

Häpen tittade jag, och visst tusan var det min vante (och mod?) som låg där.

Jag plockade upp den och tackade henne. Vi bytte några fraser artighet om vantar och allt glömdes bort...och alla...utom hon. Innan hundägaren åter igen väckte mig och vi hann byta ett par ord då jag märker att jag glömt köpa en påse, varvid vi skiljes åt. Mannen före mig, en häftig snubbe förvillande lik en urvuxen mysig raggare sa:

- Så du har inte heller stora fickor?

- Nä, svarade jag ärligt.

- Det är typiskt när man handlar.

- Jag förstår inte varför de inte säljer kläder med rejäla fickor, sa jag.

- De skulle säkert vara ivägen.

- Kanske.

- Och se på mig, jag skulle handla en sak, annars tar jag med mig påse, sa han och jag tittade på ett dussin varor.

På vägen hem mötte jag en antingen ny läsare här och/eller en loser, för visst var det han, som sist skulle meja ner mig, men vek undan. Tyvärr gick jag i andra tankar på en trång utfart från parkering, och av den anledningen vek åt sidan.

Men nu har han trampat mig på tån...nu vässar jag tånaglarna...knyter nävarna...servar cykeln och snart ger jag mig ut på jakt efter en liten loser i röd bil. Du lär läsa och höra om det i tidningar, radio och TV efteråt...då vet du vem som överlevde.

Apropå överleva, hur har det gått med magen?

Efter alla ägg brukar vissa mag-tarmproblem uppstå. Själv älskar jag ägg, kan äta tonvis, gala som en tupp och göka som vanligt, men jag har fått förbud nu.

Nej, inte på grund av kolesterolen, utan chokladen...för finns det nåt godare än chokladägg?

//Zkrivaren

För många år sedan...inte så många! Spelade jag tennis inom ett kommunalt företag av större modell.

Jag fick kvala in i en serie med 6 grupper...sjätte gruppen med damer vore bra.

Men ansvarig gick inte på det...tyvärr.

Nåja, upp till bevis. Serven var för mjuk för spel i det två högsta serierna så grupp 3-5 blev aktuella. Vi spelade ett set och jag fick springa som en kanin efter moroten...bollen.

Och när jag inte nådde den kastade jag mig och nådde bollen...och väggen.

Med väl intryckt näsa fortsatte matchen och jag lyckades hålla jämnt med denna duktiga f d elitspelaren. Och jag lärde mig hur fisk i nätet känner sig, efter en nätrullare som jag slängde mig efter...fick över...han nådde den...tyvärr och jag fick se bollen studsa utom räckhåll på min planhalva, genom nätmaskorna, ur vilka jag fick hjälp att komma.

Matchen förlorade jag med 6-4, och sjukrummet var upptaget av mig större delen av dagen.

Vilken grupp kom jag i? Fyran, och kom trea i första säsongen.

I andra säsongen kom jag att ställas mot en fruktansvärt hårt slående motspelare, åtminstone i serve och fina lägen.

Jag kröp långt bak mot draperiet som skilde tennis och badminton åt.

Pang, så kom bollen i överljudsfart och jag missade och bollen så när knockade en badmintonspelare precis bakom draperiet. Bollen träffade klockrent i skallen.

Efter en stund och klart underläge lärde jag mig bemöta bollarna, lika hårt. Det gav effekt...utom när jag missade, då tog det fem minuter innan jag kom av karuselen och ytterligare tio innan yrseln försvann.

Nu blev jag stöddig och gick på nät, pressade ner honom i baslinjen där han klippte till....sen blev det svart.

Han träffade med ett bra slag rätt på hakan och jag svimmade av. Läkare konstaterade att inga större skador åsamkats mig...tack för det!

Matchen fick spelas om en vecka senare.

Kaxig var jag då också, och skam den som ger sig....seger med bra siffror...6-4, 6-3, 6-3.

Men jag får sluta att använda huvudet som boll.

Roligare är det då när det står en välformad kvinna på andra sidan och siktar in sig på att vinna genom slag mot en nyfiken krabat längre ner.

Denna brunett, var inte så duktig...men villig....att spela tennis.

Och varje gång hon plockade upp bollen fick jag en belöning...två "bollar". Men i tennis var jag segraren med vissa delikata problem.

I badminton också för den delen, men där lärde hon sig snabbt och vi blev jämspelta som i bastun, men det är en annan historia.

Vi kom att delta i en tävling och gå långt i den, jag fick pris och hon var inte långt efter.

Privat umgicks vi en del och med rätt skicklighet, oblyghet och tur, hade jag varit lyckligt gift och haft familj idag.

Skickligheten fanns...blygsamhet och otur också. Suck!

//Zkrivaren i sina minnen

Vilket strålande väder det är, plusgrader, lampan i himlen lyser och vindstilla, det måste basuneras ut, tänkte jag och sms:ade detta till en person.

Svaret kom....nedlåtande.

"Här blåser och snöar det för fullt."

Och plötsligt kom det ett moln för solen i min kropp. Aldrig får man vara riktigt glad.

Men en osäker källa som titulerar sig kunnig, låter meddela att i södra Sverige stabiliseras vädret alltmer och till helgen upp mot 10 varma grader, kanske lite nederbörd i blöt form...regn.

I norra delarna lite nederbörd varvat med fint väder och bra temperatur.

Hunden riktigt myste i snön idag, dök ner i den och jag undrade var hon fanns....plopp...så var hon där igen. Hon hade ingen lust att gå in igen, det var härligt ute och jag håller med henne, men tyvärr måste man även vara inne.

Det är banne mig dags att ändra arbetslagen rejält!

Det borde gå med dagens tekniksamhälle.

Tänk om jag kunde ta en laptop....som jag inte har....och gå till caféet, sätta mig utanför med en fika och våffla. Öppna bärbara....svära så det blir lokal solförmörkelse då jag inte ser ett smack på skärmen...förrän solförmörkelsen kom....snabbt kolla mejlen, skriva och skicka...innan solen lyser igen.

När personalen kommer ber man om ett parasoll...sedan upp med datorn.

Jobba...jobba...jobba...surfa runt och titta på lättklädda damer...hårt jobb...man blir inte en mjukis i första stund.

Mobilen ringer och chefen skäller ut mig...hon har lagt in ett spionprogram...är ilsk för att jag inte tittar på henne mer....gör saker....

Vad fan gör jag på fiket?

//Zkrivaren

Unga fru Larsson skulle föda sitt första barn, och den blivande pappan var väldigt nervös. Han går på krogen, äter en god middag och det blir dessutom lite för mycket att dricka.
Klockan två på natten kommer han till BB och frågar hur det gått.
- Er fru har fött er två underbara flickor och här kommer ni halvt berusad först klockan två på natten!
- Blev det tvillingar, sluddrar Larsson, vilken tur att jag kom klockan två och inte klockan fyra!

God förmiddag därute!

En tung tisdag, inte viktmässigt utan känslomässigt i flera led.

Det är ny arbetsdag.

Det är mer snö på marken.

Och det är sjukdomar.

Själv hade jag årets hittills värsta dag o natt igår och idag lär reaktionen komma, ska jag stå pall eller ramlar jag?

Ramlar kanske jag gör ändå med nysnö över blankis...hur kul är inte det?

Få åka med transportbilen till verkstaden...få ligga och mysa i en säng...bli omskött av sköterskor, som de kallas.

Hunden får någon annan ta hand om...i fall någon nu vill göra det.

Har jag riktigt bonntur, så kommer jag aldrig tillbaka.

Tack vintern...tack kommunen....tack för mig.

Vilken tung inledning det blev...säkert 101 kilo tung. Vem fan orkar lyfta?

Det är bara att hoppas och vara lite mindre mera försiktig ute så kanske, men bara kanske man inte halkar omkull, för det var vid den här tiden för ett år sedan jag gjorde det och fick tre frakturer.

Jättemysigt!

Enarmade banditen, det var jag det, bara lappen för ögat och käppen saknades. Det var veckor av smärtor, veckor av helvete, när jag lärde mig allt med en arm/hand.

Så du besökare, var rädd om dig när du är ute, oavsett om du går eller åker bil, det är vinter och halt ute.

Idag har vi Maria benådelsedag och Våffeldagen, så passa på och smäll i några extra våfflor idag. Det gillar både du och magen...hoppas jag.

//Zkrivaren