Klockan har sprungit sina varv och söndagen den 16 mars, blir bara ett minne.

Imorgon den 17 mars är det S:t Patricks Day, då blir det grönt och orange för det är i den irländska flaggan. Detta firas på flera håll även i Sverige.

Jag kommer nog att uppmärksamma det också på ett eller annat sätt, något du besökare kommer att se.

Men innan dess är det ensam natt, något jag inte ser fram emot...jo förresten det gör jag. Får ju ha täcket alldeles själv, men ändå undrar och tänker jag.....

Lev väl! 

Nu rinner dagarna iväg till påsk och vårdagjämningen, och rinner är ett uttryck som vi får lära oss vad det är, för under de närmaste dagarna väntar snö och snöblandat regn främst i Götaland och Svealand, främst i öst, men väst får sitt. Temperatur på bara någon eller några plusgrader, är inte vad vi vill ha nu.

Är det trollpackor och häxdansare som har retat vädergudarna med felaktigt utsläpp? Eller har vi visat för lite respekt för samma gudar? Å andra sidan vems respekt väntar de få efter allt dåligt väder vi redan haft?

Varning för halka pga blöta vägbanor fryser och snöfall inatt och under måndag!

"Diplomati är förmågan att verka som om man inte verkade"

(Boleslaw Barlog)

Jag har på begäran av Zaga, fått det allt annat än trevliga uppdraget tillika uppgiften som jag uppfattade det, vilket är uppgivet till mig, att framföra ett meddelande från henne till dig läsare.

Hennes mamma har blivit sjuk och hon har tagit ledigt från jobb och mig för att ha det lungt och trevligt hos sin mamma. Tanten är 87 fyllda och lite rörelsehindrad. Fast käften är det inget fel på, den maler på hela tiden, och mer därtill. Jag hade oturen möjlighet att träffa henne vid ett tillfälle för två veckor sedan. Dagen efter träffade jag en läkare. Han remitterade mig till en öronspecialist, som tog prover och annat på mig. Om ändå sköterskan bredvid tagit på mig till proverna.

En vecka senare fick jag komma på återbesök och testa hörseln, som hade återkommit till normal nivå. Tack o lov.

När läkaren frågade vad jag hade gjort, lyssnat på musik i hög volym?, svarade jag sanningsenligt att det var ett rivjärn blivande svärmor som var orsaken, varvid han beklagade sorgen.

Nåja, nu är kärringen tanten sjuk och måste ha lite hjälp. Hemtjänsten har ingen lust att ha personal där dåligt med personal, så Zaga hjälper till lite, denna fulländade kvinna som saknar motstycke på denna planet, så vitt jag vet. Motsatsen finns ju...betydligt närmare.

Det här innebär inte att jag varken nu eller tidigare varit eller är och tvärtom, två personer i en, som vissa elakt påstått. Hon kommer säkert att skriva när hon får möjlighet för kärringen mamma, och då blir det säkert både roliga inlägg, men också längre allvarliga.

Så om du vill missa allt detta och därtill mina inlägg, ska du inte komma hit, och gör du det ändå, ska jag göra mitt bästa för att ge underhållande inlägg även för dig i väntan på Zagas inlägg.

Förresten....så här mellan oss...så var jag hos en guldsmed i förrgår och pratade ringar. Dyra saker, men vad gör man med en dam var inre får 24 karat guld att verka skitigt och billigt?

//Zkrivaren

Jag är ensam överlevande av tre, den sista att komma ut också. Och inte är det så konstigt, mitt i vintern kallt och bedrövligt. Nä, tacka vet jag värmen jag befann mig i.
Men ut kom jag och då hade redan två bröder klämts ut och kremerats. Säga vad man vill, men snabbt går det i familjen. Shocked

Med åren har man ju försökt skaffa en familj, och så lyckades jag i februari 2005. Det började med att en dam kom gående sen hände det bara. Efter en tid var det ytterligare sex stycken, små gulliga småttingar. Med tiden blev de större och mer krävande. Maten tycktes aldrig räcka till, kanske berodde det på pappan?
Men säg det lugn som varar för i år utökades familjen med ytterligare åtta+ och nu gick det knappt längre. Matningen var värst, sedan all avföring och pruttarna skall vi tala tyst om.

I maj 2005 klarade sig inte en av ungarna längre utan dog lite tragiskt…å så var de bara fem.

Men så i september hände det som inte får hända, mamman till de små blir överfallen och avlider av skadorna hon åsamkats. En tragedi som saknar motstycke, nu blev man ensam farsa, frågan är bara vilket som var bäst, ensam eller ensam farsa?
Jag gjorde vad jag kunde, slet och stod ut, men snart skulle det bli ett tragiskt slut. För två veckor sedan överfölls en av ungarna och avlivades på plats. Jag såg liket från huset när två, i och för sig magnifika, örnar kalasade på liket av min årsgamla unge, en blandras mellan myskand och knölsvan.
Av resterande fåglar, fyra syskon och åtta gräsänder, fanns ingenting, inte ens en fjäder. Gräsänderna har varit här några gånger efter överfallet, men efter överfallet har det varit mycket tomt på fåglar här. Normalt kunde det vara 20-30 fåglar här samtidigt, nu ser man en å annan skata, det är allt. Sorgen och saknaden är hemsk, och jag vill bara skjuta mördarna. Mamman togs av en räv, har ett vittne berättat. Ungen togs av ett lodjur. Det enda som fanns kvar av det, var deras typiska spår. Dagen efter hade det synts till en halv mil bort. ln som orsakade mammans och två ungars död. Crying or Very sad

Biggles var den största och kaxigaste av dem. Jag gjorde misstaget att hålla en macka för lågt. Smack, så var han där och snodde den ur handen och åt med god aptit. Och brorsan var inte sen att lära sig. Tjejerna var lite mer skygga och väntade på sin tur i utdelningen.
Som tack för maten brukade de ”ruska” på stjärtpartiet med näbben vänd mot mig, sedan simmade/gick de och lade sig för att vila på maten.
Och var jag inte i tid enligt fåglarna, då blev det hack i foten med näbben. fy

När kylan satte in som värst var vi fyra personer som såg efter fåglarna, varav två gick genom isen. Vinterbad i all ära, men jag avstår även om det var nära dagarna innan den tragiska händelsen. Men nära skjuter ingen hare, bara en räv. Evil or Very Mad

Efter dödsfallet har vi fyra sökt av ett allt större område och har nu klarat av fler a kilometrar från platsen ifråga. Kanske finns våra vänner i livet någonstans ibland andra fåglar, välgödda, glada och kanske med en partner. Allt jag kan göra är att önska dem all lycka i livet, och välkomna tillbaka till pölen.

Och nu återstår hunden, än så länge. För lagom till jul lades jycken på operationsbordet med tre tumörer. Efter 90 minuter var operationen över och tumörerna, som visade sig vara godartade, borta. Jycken groggy som jag skulle vara efter en förlorad boxningsmatch.
Men även hunden saknar sina ”vänner” fåglarna. Hon förstår inte varför Biggles och syskon inte längre kommer fram och hälsar, inte ens syns eller hörs i vattenpölen.
Apropå hunden, jag har faktiskt släktforskat på den och lyckats komma fyra generationer tillbaka och hamnat i Tyskland.
Vad det gäller fåglarna hann jag bara två generationer, innan räven och lodjuret slog allt i spillror.

Idag var det skator på plats. Nä inte ”gamla gnatiga kärringar” utan fågelvarianten, dom som ser ut att ha rymt från fängelserna, vilket inte tycks vara så svårt med tanke på att ett antal tvåbenta varelser (ej släkt med fågel-skatan) redan gjort. Skillnaden är väl att när skatan lyfter bryr sig inte polisen…eller var det tvärtom? fundera

//Zkrivaren

En sådan härlig söndag det kom att bli, bara att vara ute och njuta i det vackra vädret, för dem som har vackert väder.

Hundturerna har blivit långa och trevliga, dock är många redan nu bortresta, inte minst hundägare. Antalet har krympt rejält och hunden är missnöjd, precis som jag kan vara.

Jag var bara tvungen att idag titta in till ICA, de hade ju personalfest igår. Och personalen som var där, såg oförskämt fräscha ut. Antingen en riktigt dålig fest, eller lite dricka, för inte är de nykterister?

Det är absolut inte fel att vara nykterist, vill jag omgående påtala, så slipper du komma med pekpinnar om detta.

Påskris i överflöd, bara påskkärringar och tillhörande släkte på kvast som saknas.

På tal om dem, jag trodde en häxa besökte mig igår. När jag satt i telefonen ringde det naturligtvis på dörren. Jag gick till dörren, lagom för att se en häxa, hon såg sådan ut med spretande grått långt hår, dra järnet ner för trappan från första våningen. Jag bor på andra! Jag tog mig med turbofart till fönstret och konstaterade snabbt att det var ingen häxa, det var av annan himmelsk sort, Jehovas vittne. Jag undrar vad denna människa hade varit vittne till, som hon måste springa runt och berätta om?

Apropå himmelska saker. Pingstkyrkan har sitt residens en bit bort på gatan. Prästfrun är en goding som man tittar efter...länge. Men nu har det kommit djävulska personer och slagit sönder bönelådan, som reparerats och ånyo blivit sönderslagen. Inte ens deras egendom går dessa vandaler orört förbi.

Jag har en god vän som är lite kyrklig av sig, sitter till och med högt upp på ett ställe. Nej, inte i tornet eller i kyrkklockorna, i styrelsen alltså. Och som han flyger och far, kan man tro att han har fått änglavingar i lön istället för pengar, för de har han aldrig, säger han.

Pengar har jag inte heller och då har jag lägre inkomst än han, och absolut inga vingar, men väl en hund. Och det är en utgift i sig. Och ingen av oss lämnar marken utan att springa ut framför en bil i hög fart, då flyger vi en liten bit, sedan är det inte längre vårt bord så att säga. Här separeras vi nog. Hunden upp till hundhimlen, väl bemött av S:t Pers hundherre, som blir förtjust i henne varvid olika invecklingar utvecklas.

Själv hamnar jag väl därnere, där det är varmt o ch gott....jämnt. Kanske får jag titta upp i någon monitor vart 200:e år och se vad människorna gör, för inte lär jag få komma upp och ställa till ett helvete.

//Zkrivaren

Två väninnor var ute på en "tjejkväll", båda lyckligt gifta, trofasta och exemplariska fruar. Denna kväll blev det en aning för många Bacardi Breezer och när de var på väg hem, extremt berusade, blev de kissnödiga, och bestämde sig för att smita in på kyrkogården.
När den ena av dem var klar insåg hon att hon inte hade något att torka sig med, så hon tog av sig sina trosor och använde dem. Den andra kvinnan hade ett par exklusiva och dyra trosor som hon absolut inte kunde tänka sig att använda. Lyckligtvis hade hon satt sig bredvid en grav där det låg en vacker krans med ett stort sidenband i, så hon slet loss sidenbandet och torkade sig med det.
När de var klara begav de sig hemåt, berusade och glada i hågen. Nästa dag blev den ena kvinnans man oroad över att hans rara och oskyldiga fru låg kvar i sängen med en ordentlig baksmälla och funderade på vad som skett kvällen innan, så han ringer upp den andra kvinnans man och säger:
- Dessa utekvällar måste genast upphöra! Jag har börjat misstänka det värsta... I natt så kom min fru hem UTAN trosor, och hon ligger fortfarande i sängen...
- Det var väl ingenting! Svarade den andre mannen. Min fru kom hem med ett kort uppstucket i rumpan, där det stod: Från oss alla på brandstationen, vi kommer aldrig att glömma dig.

Det är söndag efter den avgörande lördagen i musiksammanhang. Själv väcktes jag av en idiot som stod och visslade 04:22 utanför fönstret på grannen under. Hur kul det är på en skala?

Lika kul som att sitta här alldeles ensam och skriva kanske.

Jag undrar hur ICA-personalen mår idag. De hade personalfest igår och några skall säkert jobba idag, kanske några små ihärdiga arbetare redan slår i klockorna i huvudena på dem? Då är det garanterat ingen rolig dag för dom.

För Zagas del vet jag inte, hon var ur sängen innan jag vaknade och direkt gick till datorn.

Idag har Herbert och Gilbert namnsdag. Grattis!