Och Zaga är ännu inte tillbaka. Jag är orolig. Det har väl inte hänt henne något? Eller är det mig det beror på...igen? Kisen med den ständiga oturen. Kanske jag skall ta in min gamla surströmmingsluktande mattstump igen. Ligga på den och fundera, samtidig som tårarna strömmar ut ned för mitt ansikte, ner på golvet, där det bildar en liten pöl, som växer och blir större och större tills den har blött ner hela bostaden, sedan blir det djupare och djupare och jag hamnar under vattnet...vattnet av mina tårar av zaknad av Zaga.

Jag vet att hon blev ledsen över den kommentarstorka som inföll i samma stund hon började skriva här. Tänk dig själv drabbas av detta. Du börjar skriva i en annans blogg, där det finns en jämn ström kommentarer, som plötsligt upphör när du börjar skriva. Hur skulle du ta det?

Jag vet att Zaga blev ledsen över det, och ville dra sin kos, kanske hon har gjort det, kanske jag skall göra detsamma?

Glädjande är besöksstatistiken, och jag vill framföra från mig och Zaga, ett stort ärligt varmt tack för dessa besök, och jag kan nu bara hoppas följande:

...att Zaga kommer tillbaka...snart.

...att du fortsätter med dina besök här.

Lev väl!

Mahn säger att många hundar är lättlärda liksom andra husdjur, men det gäller nog fåglar i det vilda också.

Idag när hunden i full fart skenade mot sin avfallsplats för att bidra med nytt bränsle, satt samma kråkor på samma platser. Men den här gången var de tysta, satt bara och tittade på när hunden lade sin hög. En märkbar skillnad mot igår.

//Zkrivaren 

Jag har nu varit ensam större delen av dagen. Zaga har...inte varit hemma...så mycket. Och jag saknade henne jättemycket. Fattar du, hon har varit borta typ 3 år. För så länge känns det. Snyft.

Fast jag hade tur i oturen, en gammal flamma ringde och undrade om hon kunde titta förbi. Jag var lite osäker för jag vet hur hon gör...en kyss o sängen, det är poängen. Fast soffan går lika bra, men här finns ingen just nu. Det mesta är ju nedpackat...även Zagas bästa...vad säger tjejerna...kompis?. Du vet, den som är ställföreträdare för oss män, bara för att den kan surra. Ha, det kan jag också...surr surr.

Nåja, jag föreslog att vi kunde träffas imorgon på Bettans café på Snigelgaatan. Vi bestämde klockan 13, men det känns inte bra. Får se hur det blir. Nu väntar jag vidare sittandes på golvet på att Zaga, skall komma...för det gör hon väl..? Annars har jag betalt ett för högt pris.

//Zkrivaren 

Jag hade ett besök för en tid sedan, ett jag helst glömmer. Hon skulle köra hit och det är en sträcka på ca 1,3 km. Vid infarten är det en stor korsning.

Jag gav henne följande beskrivning:

- Kör fram till korsningen, lägg dig i höger körfält och sväng höger. I nästa stora fyrvägskorsning med kullerstenar, svänger du vänster, sedan kör du rakt fram till den röda garagelängan på högersida där vägen svänger in till parkeringen på vilken jag står.

Och stod, det gjorde jag...länge. Till slut ringer jag människan och undrade snällt vart i helvetes satans djäv... hon var.

Jag står vid korsningen. Efter att ha vaknat upp, ty svimma gjorde jag, frågade jag vilken korsning, men det visste hon inte! Jag frågade om hon visste var och i vilken kommun hon var i. Det visade sig vara i min kommun.

Jag tog cykeln och började spana efter henne. En och annan klantig bilist fick akta på sig för jag var inte på humör att hälsa med en buckla i skärmen. Till slut fann jag människan tjugo meter från den första fyrvägskorsningen vid infarten, något hon missat!!!

Jag förklarade att hon måste köra fram och till höger. Varvid jag genade fram till nästa korsning för att dirigera vidare. Det var bara ett fel, hon kom aldrig dit. Människan lyckades köra rakt fram i höger fil, endast för svängaden fordon, och hamna...ja nånstans.

Jag fick spana efter henne svärandes många ramsor, och nya blev det också. Plötsligt såg jag henne på långt avstånd, 1,5 km i fel riktning. Människan hade kört rakt fram till vägen tog slut. Då kom hon på att hon hade en ratt, att det gick att vrida på den. Skickligt, det hade andra lärt sig i bilskolan.

Innan jag hann fram stack hon iväg och jag följde på en paralellgata hennes milt uttryckt vingliga skräckexempel till färd. Och se på fan, hon lyckads ta sig till rätt väg och svänga rätt dessutom. Jag slängsde om styret och cyklade vilt på cykelbanan, fru Pettersson får ursäkta knuffen och jag tror fåglarna blev glada över fläskfilén och bananerna. När jag tvärnitar vid vägen 100 meter från den korsning jag tidigare stått vid kommer hon körande i en fruktansvärt...låg fart. Kanske gick det för fort i tio km/tim? Och missade hon inte avfarten igen!

Jag ringde henne och sa åt henne svänga åt det håll hon satt., sedan skyndade jag mig på cykeln till en ny position. Tro fan människan ånyo missar vänstersvängen, nu till allmänt jubel ibland kommunens invånare som följt dramat på nära håll.

Till slut fick jag köra lots framför henne, fast det hade nog varit lättare för en snigel, tempot var inte riktigt i min fart så att säga. Och parkera det kunde hon...över två rutor...diagonalt!

Tur att jag slipper se henne mer?

//Zkrivaren

Nu är jag lite solokvist. Zaga behövde fixa lite saker på annat håll, så jag fixade hit en stor kärra och påbörjade att kasta saker. Öppnade fönstret och det första som gick var min fina skitiga matta. Vips ut genom fönstret, rakt i skallen på grannen "puckot" under. Inte kunde jag veta att han fula nylle var där för då hade jag kastat nåt annat. Soffan t.e.x För nu lär han lukta surströmming länge...hehehe.

Förutom den lyckade fullträffen så skickade jag ut just den gamla soffan, rätt ner i kärran. Nä, inte hela utan itudelad. Så det blev lite enklare att kasta, bara två fönsterkarmar följde med. Inte så farligt. Räkningen för reparationen kan "puckot" under få. Man ska ha god grannsämja!

Sedan har jag packat 23 kartonger med prylar, det är kökutrustning, Zagolika utrustning, kontor, arbetsmaterial, elprylar, blomsterprylar....det är inte klokt vad man samlar på sig, det är banne mig bara damer jag inte har samlat på mig, och nu är det sparsamt med kommentarerna må jag säga, kanske jag ska tygla mina fingrar när jag tassar in på andras sidor och inte lämnar spår efter mig? Hmmm...värt att tänka på. För de ska inte vara rädd för Zaga, hon biter inte...så hårt. Sist det hände var tidigare idag. Efter en timme på sjukhuset så hade jag blivt 4 stygn finare i ansiktet och 5 stygn i höger hand. Men hon har fina tänder också. Den här gången var det en erotisk olyckshändelse, så hon bet inte så hårt.

Nu ska jag fortsätta innan hon kommer tillbaka. Jo, förresten, du skulle sett vad hon kom med igår, men det får hon nog berätta själv, snyggingen. Undrar hur gympan gick idag?

//Zkrivaren

Tro fan att den lokala skvallerbyrån tittade in för en stund sedan. Kärringen hade hört att vi hade tittat på hus. Och hon är så nyfiken på Zaga, som funderade på att låta mig öppna dörren naken. Inte kunde jag tillmötesgå det, måste ju tänka på mitt anseende. Bara snyggingar får se mg naken, eller hur Zaga?

Nåja, tillbaka till grannkärringen. Jag hann öppna dörren och slå den i ansiktet på henne när hon stod lutandes vid den halvöppna brevinkastet. Röd i ansiktet reste hon sig upp, harklade sina nyopererade läppar och sa:

- Jag hörde att det spelades hög musik.

- Det gjorde jag också, från din granne under dig!

Hon tystnade och blev om möjligt ännu rödare i sitt grisliknande tryne till ansikte. Hon tog ett steg tillbaka samtidigt som grannen slog upp sin dörr och fick in en fullträff i baken på suggan, som föll på trynet och rullade mot trappen. Gudskelov, hon rullade inte utför trappen. Vi vill ju ha den hel. Och fin. Grannens dörr blev däremot inte så fin, intryckt skvallerbak, tillhör inte höjdarna.

Tänk vad värdet på dörren går ner. Vem vill ha en skvallerbyrås sittdyna som märke i ytterdörren?

Den andra grannen, han är kul. Snabb o rapp i truten så man får passa sig. Han passade på och fråga om hon hade hört de senaste nyheterna, vilket skvallerkärringen inte gjort, men hon visste inte till sig hur snabbt hon skulle stanna, varvid hon trampade fel och den här gången satte sig i trappan. Stackars trapp, jag tror en spricka uppstod, så vi får omedelbart ringa efter hjälp till trappen. Kärringen ylade något ohörbart, varvid grannen lät meddela att hon kunde få höra det senare, sedan gick han in till sig och jag till mig och Zaga.

Zaga, ja, för dig som saknar henne, precis som jag gör varenda sekund när hon inte är vid min sida, kan jag tala om att hon ska titta in och skriva, men nu gäller det villan vi ska hyra och flytt och djur och varandra inte minst....mmmmm. Zaga, jag kommer.

//Zkrivaren

Det är en helt vanlig veckodag. En tjej är ensam hemma och hennes man är på jobbet. Det ringer på dörren och hon går för att öppna. Ute i trappuppgången står en man. Han säger inget så hon öppnar med ett:
- Ja...?
Han harklar sig och säger:
- Jo, jag kommer nu att ställa en fråga som kan verka väldigt konstig! Innan jag ställer den vill jag bara berätta att jag inte är ute efter att skada dig eller på något sätt vara dum. Det är en helt vanlig fråga! Jag tänker ställa den och sedan gå... Du behöver inte svara på den nu. Om du inte gör det nu så återkommer jag exakt klockan 17:00 i eftermiddag och ställer samma fråga igen. Då kommer jag att kräva ett svar.
Hon skruvar lite på sig och känner en stark olustkänsla men han ser verkligen inte hotfull ut.
- Öhhum... Okej!?!
- Här kommer frågan! Har du en fitta?
Hon börjar flacka med blicken och ser då väldigt rädd ut, vilket mannen uppmärksammar. Han säger:
- Jag ser att du är blev rädd och orolig. Det vill jag verkligen inte att du ska vara! Jag ber så mycket om ursäkt! Jag kommer dock tillbaka klockan 17:00 och ställer frågan igen, sade han och gick sin väg.
Hon smäller igen dörren och skyndar sig till telefonen. Hon ringer sin man och berättar allt som hänt och naturligtvis att pervot ska komma tillbaka klockan 17. Mannen, som är av den litet tuffare skolan, lovar att skynda sig hem, och till och med ta med en vän som även han är stor och stark. Klockan blir så 17:00 och dörrklockan ljuder. Maken och makens vän tränger sig nu in för att gömma sig bakom dörren och överrumpla det "perversa psykfallet" som terroriserat hans stackars värnlösa fru. Hon känner sig stärkt och trygg att ha en så stabil uppbackning, och öppnar dörren. Där ute i trapphuset står mannen.
- Hej! Minns du mig? Jag var förbi tidigare idag.
- Jo, jag kommer ihåg, säger hon. Skulle du inte fråga något?
- Exakt! Nu kräver jag dock ett svar... Har du en fitta?
Hon svarar självsäkert:
- Jajamensan!!!
Den äkta mannen är nu så arg att hans knogar vitnar och är beredd att hoppa fram för att ta hand om puckot. Han kommer dock av sig av den okände mannens svar:
- Så bra! Använd då den så att din man inte behöver sätta på min fru fler gånger!