Det är bara att inse att jag inte har något val. För en stund sedan kom kallelsen, den var inte så snyggt formulerad, men innebörden var klar och mycket tydlig. Så jag kan inte skriva mer i bloggen nu.

Vad det stod? Kom till sängen, du ska sova! Så jag lyder kallelsen från sängen.

Lev väl! 

Jag är gästskrifverska här tillika hund i huset.
Låt mig presentera mig. Namnet är Gina, som i drinken husse gärna refererar till. Hrmmf. Nåja, jag är snart 12 hundår gammal, och jag har ett fint manér. Som äkta schäfer av tysk härstammning, kan jag stolt visas upp ute. Men karlslokarna här har lite svårt med det ibland.

Ta bara den där stora oborstade vidriga slemmiga typen som bor nån kilometer bort. Han visade sin aggressivitet mot mig för några veckor sedan. Ingen gentleman där inte. Tacka vet jag mina pojkvänner, Prince och Nandå, det är gentlemen det, fast de är lite svaga för andra damer, som min vännina taxen. Hon är bångstyrig, hon drar alltid med gamla matte på en promenad, och har ett lite kyligt sätt mot andra.
Fast taxen hos familjen F. den är en härlig tjej, lika härlig som schäferdamen bredvid. Jädrar vad vi är lika hon och jag. Vi kan göra det mesta tillsammans. I somras busade vi i tre timmar, fick bland annat upp grinden till gatan, men då blev det fart på människorna. Min husse stod ju och fjäska för vänninans matte, fast hon har familj.

Värst är nog människorna här. Ta bara idag när min pudelvän kom, visserligen med matte, men samma hund. Matte tog stryptaget på min vän och nästan sprang med honom mot sin vilja, han som jag hälsade på och pratade med när han var ute med husse. Människor är konstiga varelser.

Jag får nog återkomma i den här bloggen, bara inte husse kommer på mig.

Vov på er alla!

Fick just veta varför det blåser. Riksdagen har öppnat dörrarna! Och alla vet ju hur politikerna är därinne, där det alltid stormar om allt.

Nu undrar jag om det inte är dags med en ny idiotlag, som stoppar blåst. Jag kommer på cykeln i god fart och blåsten mot mig, så tårarna rinner varvid jag dundrar upp från sidogatan på cykelbanan, men på grund av tårarna såg jag inte när jag skyulle svänga. Det blev nästan bredsidan på en bil.

Fem minuter senare kommer jag mot sista korsningen på väg mot bostaden en kort vända, och samma problem. Plötsligt dyker en bil upp från höger. Bromsarna knips åt och först kommer cykeln, sedan jag och sist lasten på pakethållaren. Bilisten tittar förskräckt på allt och glömmer att bromsa. Nu stannade jag i en fånig tio i tre-ställning med cykeln, jag i fem i tre och lasten studsade på pakethållaren, innan vi dunsade bakåt i asfalten. Detta tack vare blåsten, som borde ersätta mig för all pappersåtgång som går till tårfyllda ögon och snor.

SMHI har ju intefört den femte årstiden "gråzon", nu tänker jag införa den sjätte "Blåstiden" för nu har det blåst oavbrutet i flera dagar, västlig vind. När blir det åter lugnt?

Låt oss säga att en kille, vid namn Roger, är attraherad av en tjej som vi kan kalla Helena. Han frågar om de ska gå på bio; hon säger ja; de har en kul kväll ihop. Några kvällar senare bjuder Roger ut Helena på middag, och åter igen har de en härlig kväll. De fortsätter att träffa varandra gång efter gång, och efter ett tag är det ingen utav de två som träffar någon annan. Och så, en kväll då de är i bilen på väg hem, slår en tanke Helena, och utan att tänka sig för säger hon:
- Inser du att i kväll så är det exakt sex månader sedan vi började gå ut tillsammans?
Tystnad följer i bilen, och Helena tycker att det blivit väldigt tyst. Hon tänker för sig själv:"Jösses, jag undrar om det stör honom att jag sa så? Kanske känner han sig inspärrad i vår relation; kanske tror han att jag försöker dra in honom i något bindande, som han inte är redo för."
Och Roger tänker:"Jösses. Sex månader."
Och Helena tänker:"Fast...jag är heller inte säker på att jag vill ha en relation som den här. Ibland önskar jag att jag hade lite mer rum för mig själv, så att jag skulle kunna fundera på om jag verkligen vill vara med på det här, när vi stadigt är på väg mot... ja, vad är vi på väg mot? Kommer vi att fortsätta att träffa varandra på den har nivån av intimitet? Är vi på väg mot ett äktenskap? Mot barn? Mot ett liv tillsammans för evigt? Är jag redo för att göra ett sådant val? Känner jag verkligen den här personen?"
Och Roger tänker:"...så det blir... låt se nu...februari då vi började gå ut med varandra, ja just det, det kommer jag ihåg, det var precis efter att jag hade lämnat in bilen på service, och det menar...få kolla mätaren....Whoa! Jag borde ha bytt olja för bra länge sen!"
Och Helena tänker:"Han är upprörd. Jag kan se det på hans ansikte. Kanske jag tolkar det här helt fel! Kanske vill ha ut mer utav vår relation. Mer intimitet, mer hängivelse; kanske upptäckte han, även innan jag själv gjorde det, att jag var reserverad. Ja, så måste det vara. Det är därför han inte vill säga något om sina egna känslor. Han är rädd för att bli bränd."
Och Roger tänker:"Och jag ska be dem kolla på hjulinställningen igen. Jag bryr mig inte om vad de där idioterna säger, det är fortfarande inte bra. Och jag hoppas att de inte skyller på det kalla vädret den här gången. Vadå kallt väder, förresten? Det är 24 plus ute, och den här bilen rycker som en förbaskad sopbil, och jag som betalade de där inkompetenta tjuvarna 5000 spänn."
Och Helena tänker:"Han är arg. Och jag kan inte klandra honom. Jag skulle varit arg också. Rasande."
Och Roger tänker:"De kommer antagligen att säga att det bara är 90-dagars garanti. Det är precis vad de kommer att säga, de fula illrarna."
Och Helena tänker:"Kanske är jag för idealistisk, väntar på att en riddare ska komma ridande på sina vita häst, när jag sitter bredvid en perfekt kille, en person som jag tycker om att vara med på min lediga tid, en person som jag verkligen bryr mig om, en person som bryr sig om mig. En person som pinas just nu, på grund av min egocentriska skolflicksdröm."
Och Roger tänker:"Garanti? De vill ha en garanti? Jag ska ge dem en sjuhelvetes garanti! Jag ska ta deras garanti och stoppa upp den i deras . . ."
- Roger! säger Helena högt.
- Va? säger Roger överraskat.
- Tortera inte dig själv sådär, säger hon, på samma gång som hennes ögon börjar svämma över av tårar. Kanske skulle jag . . åh Gud, jag känner mig så . . .(Helena vänder sig bort, gråtande.)
- Va? säger Roger.
- Jag är en idiot, snyftar Helena. Jag menar, jag vet att det inte kommer någon riddare. Jag vet det. Det är så dumt. Det kommer ingen riddare, och det kommer ingen vit häst.
- Kommer det ingen häst? säger Roger.
- Du tror att jag är vrickad, eller hur? säger Helena.
- Nej! säger Roger, överlycklig över att äntligen veta ett bra svar.
- Det är bara det... att jag... jag behöver mer tid, säger Helena.(En 15 sekunders paus följer där Roger, hårt tänkande, försöker komma på ett säkert svar. Slutligen kommer han på ett som han tror kan fungera.)
- Ja, säger han.(Helena, djupt rörd, rör försiktigt vid hans hand.)
- Åh, Roger, tycker du verkligen så? säger hon.
- Om vad? säger Roger.
- Om tiden, svarar Helena.
- Aha, säger Roger. Ja.(Helena vänder sig mot honom och stirrar djupt in i hans ögon, och får honom därmed att bli otroligt nervös inför vad hon kommer att säga härnäst, särskilt om det innehåller ordet häst. Slutligen säger hon:
- Tack, Roge!
- Tack själv, säger Roger.
Roger kör hem Helena, där hon slänger sig på sin säng, en konfliktsfull, torterad själ, gråter tills solen går upp, medan Roger, då han kommer till sin lägenhet, tar fram ett paket med Ballerina, sätter på teven och faller genast i djup koncentration då han får se en repris av en tennismatch mellan två tjeckoslovaker som han aldrig hört talas om. En liten röst i hans bakhuvud säger att något viktigt hände i bilen denna kväll, men Roger är ganska säker på att han aldrig skulle kunna komma på vad det var, så han beslutar sig för att det är bäst att han inte tänker mer på det.(Detta är också Rogers policy angående världssvälten.) Följande dag kommer Helena att ringa sin bästa vän, kanske hennes två bästa vänner, och de kommer att prata om det som hände i bilen i går kväll sex timmar i sträck. In i minsta detalj kommer de att analysera allt som hon sa och allt som han sa, de kommer att gå över det om och om igen, utforska varje detalj, ord, uttryck, och gest för nyanser av betydande mening. De kommer att fortsätta diskutera det här, från och till, under de följande veckorna, kanske till och med månaderna, men kommer inte att komma fram till några bastanta slutledningar. Ej heller kommer de att tråkas ut av det. Roger, å andra sidan, kommer att göra en kort paus precis före sin serve i squash, som han spelar med en utav Helenas äldsta vänner, rynka sin panna, och säga:
- Viktor, har Helena någonsin haft en häst?

... ger sig inte så börkan på den här veckan blir vädermässigt soligt och blåsigt. Undrar vem får som blåste förbi?

Nåja, idag har Sigvard och Sivert namnsdag. Grattis!