Jag vaknade oroligt efter en natt med dålig sömn, mardrömmarna växlade mellan värst och värre. Vaknade senare och hade nerverna utanpå, inte bara på grund av drömmarna. Så nu ska jag ta mig till sängen och sova?

Lev väl! 

- Jag gav honom samma material och han var klar på 30 minuter, så då klarar väl du det på samma tid!

Då räknade han inte med att den andre hade alla program klara, bara att ladda upp det som skulle upp. Jag måste göra allt från början och pussla ihop allt till något som man vill ha, det tar lite längre tid, kanske två timmar. Om jag inte sprungit in i väggen. Vilken vet jag inte riktigt, men förr var det hallväggen. Är nog därför jag ser ut som en perserkatt i nyllet, lagom tillplattat, men de ädlare tycks inte krokna av sådant.

Köpa tid vore inte dumt, undrar vad det kostar?

Det är vid sådana här tillfällen jag önskar man inte kunde jobba hemifrån, men som ofrivillig exportvara till singel som jag är, går det hyfsat ändå.

Jag älskar att jobba, men när man ringer och säger att ett två dagars jobb ska vara klart på 30 minuter, börjar kärleken till jobbet att falna. Nu sliter jag i håret, andra delar får vila och försöker göra så mycket på så kort tid det går, helst snabbare.

Hunden har dock fått vara ute och hälsat på ett antal hundar under dagen. Under eftermiddagen blev det också familjen gräsand av bara farten. Nu är hon så nöjd och vilar middag.

Själv skall jag slita vidare och försöker återkomma till bloggen senare.

Det var en gång en pojke som hette Bert-Evert. En dag i skolan frågade hans fröken honom vad han hette och då sa han:
- Jag vet inte, jag kan gå hem och fråga mamma, och så gick han hem.
När han kom hem gick han till sin mamma som stod och pratade i telefon, han sa:
- Mamma, vad heter jag?
- Fy Faan, sa mamman i telefonluren utan att höra på sonen. Sen så gick han till sin pappa som satt och tittade på en fotbolls match på tv, det var Sverige mot Danmark. Pojken sa:
- Pappa vad heter jag?
- YES!!! skrek pappan när Sverige gjorde mål.
Då gick han bort till sin lillebror som satt och lekte med en Batman-docka. Pojken sa:
- Lillebror, vad heter jag?
- Batman i kalsonger, sa lillebror.
Nästa dag i skolan frågade hans fröken:
- Nå? Vad heter du?
Pojken:
- Fy Faan!
Fröken:
- Vill du gå till rektorn?
Pojken:
- YES!
Rektorn:
- Vem tror du att du är egentligen?
Pojken:
- Batman i kalsonger!

Det är roligt fok man kan få se och det är synd att man inte har kameran med för attt göra en film till någon TV-kanal om dumma hundägare. Som den jag såg idag. Han kom med sin stövare och såg mig med min schäfer. Hunden blev glad och ville hälsa, men husse som nu sett min hund tvärvände och gick mot bron över ån, med hunden släpande baklänges.

Och ve och fasa, från andra hållet kom min hunds vännina, hur skulle det gå? Skulle hunden klara sig oskadd? Skulle den få träffa en annan hund?

Husse drog hunden snabbt över bron så halsen blev säkert 2 cm längre och rumpand svedd på brons plank, sedan tvärt höger ut i naturen, allt för att hunden inte skulle få träffa andra hundar, varken schäfer eller tax.

Men det finns andra som den hundvakt till en liten valp, vi mötte och kom att prata om böcker, vilket gav en ny intressent och tips om saker och ting. Marknaden för att komma ut med nya böcker är tuff, men jag ska ut på något sätt med det senaste som blivit försenat en kortare tid.

... att tänka efter lite grann. Folk ber mig fara och flyga ganska ofta. Jag tror det har med mina åsikter att göra? Kanske är det dags att köpa ett flygplan?

Å andra sidan skrall det börja blåsa som det skall i stormar torsdag-lördag, då räcker det med rätt tyg utspän för att lyfta. 

Tisdag förmiddag och allt går i sina vanliga banor, och humöret är lite ojämnt upp och ner. Har sovit dåligt då det blev oväntat svalt i sovrummet, något jag inte gillar.

Idag har Diana namnsdag. Grattis!