Tiden går vare sig man har roligt eller inte, är ensam eller i grupp. Snart är det söndag igen och det är åtminstone sovmorgon, denna första söndag i september.

Godnatt & sov gott besökare därute någonstans! 

Jag gnällde tidigare i ett inlägg i denna blogg över att jag hade så kallt att frostvarning var utfärdad för natten. Knappt två timmar senare, efter att frusit fast på toaletten och tagit med den till vardagsrummet, kom vändningen, det vill säga värmen. Jag tinade och toaletten är tillbaka på plats. Jag själv har sluppit ringen runt baken och är nöjd med det.

Kvällen har annars varit en ensam lördagskväll, damerna uteblev den här gången också, kanske beroende på att jag inte bjöd någon? Å andra sidan gjorde jag ett jätteförsök att ha en kul bloggfest där alla oavsett kön, ålder osv. skulle kunna släppa loss och träffa andra bloggare under trevliga former som det heter. Men bloggare vågar inte träffa andra i verkliga livet? Eller hur ska man tolka det när 90 procent väljer att antingen inte svara alls eller tackar nej? 

Igår blev jag så glad, värme i elementet. Det gick plötsligt att gå på golvet utan risk för att halka omkull i frosthalkan, som tidigare. Sov som bara den. Men nu, i skrivande stund, är det åter svinkallt på golvet och frosthalka varnas det för i min lägenhet. Två kilowatt sparade jag på att man satte igång värmen, det förlorar jag inatt om inget händer. Brrrr.

När jag bodde i Stockholm, hade jag två affärer jag handlade mat i. Till slut blev man du med personalen och när vi träffades utanför tjänsten, så var det ett  glatt hej och kanske, i mån av tid, ett kortare snack. Nu bor jag i en betyligt mindre ort jämfört med Stockholm. Idag mötte jag en av de anställda på ICA. Inte en min till att känna igen mig ens, fast ögonen sa annat. Och så säger man att man kommer varann närmare på mindre orter. En lögn mindre!

Jag sitter och funderar och komemr att tänka på en före detta som jag hade då. På den tiden var sommar sommar med värme. Hon bodde på nedre botten i en etta med häftig balkong.

Första gången vi träffades i hennes lägenhet blev det en natt utan liknelse. Vi hade sex hela natten och långt in på lördagsförmiddagen. Hade hon inte blivit trött hade det blivit längre. Men det var inte bara att hon gillade sex (tack o lov) hon ville göra det på offentliga platser. Gärna på sin balkong där förbipasserande lätt kunde både se och höra vad som pågick.

Tänk dig höra ljud som påminner om något mysigt, tankar som fortplantar sig i din kropp. Plötsligt ser du ett ansikte som hoppar upp och ner några meter bort. När du närmar dig ser du att hon är naken, hon sitter och hoppar på en killes bästa kompis, även kallad familjelyckan. Hur skulle du reagera?

Några sådana tankar hade min före detta inte. Jag kunde få ta henne bakifrån som hon sa, att alla grannar skulle se det då gjorde inget, det var bara bra reklam tyckte hon. Jag undrar vem som fick bra reklam och hade mest nytta av den.

Vårt förhållande höllt i 11 månader. Idag är hon gift, mamma till två och har eget hus. Undrar om hon fortfarande vill göra det offentligt?

Det tog nästan två timmar att sortera en veckas nytagna bilder, de som skall läggasi rätt kategori, ev. förvanskas lite grann. I mitt fall avser ordet förvanskas att jag med hjälp av datan ljusar eller mörkar, ordnar bättre skärpa på bilden. Något som mycket sällan behöver göras.

Idag blev det företrädesvis bilder från närområdet av alla de slag, och flera lär det bli. Nu väntar överföringar från gamla bloggen, men det blir först lite senare. 

Det kan hända saker när man är ute med hunden, som idag. Först när vi passerade skogsbrynet hördes ett konstigt fågelläte, något sådant har jag inte hört tidigare, så snabbt in i skogen och en helt ny värld. Jag och hunden möttes av en kompakt tystnad, som jag kunde nästan ta på. Som bröts av denna okända fågel, som vägrade att visa sig, bara höras. Men några foton blev det ändå innan vi tyst drog oss tillbaka ut ur skogen.

En kvart senare blev det nästan en frontalkrock. Man säger att svalor flyger lågt ibland, och det gjorde den här, rätt mot mitt ansikte. Under två meters höjd. I sista stund väjde den och jag såg Svalans mage. Naturligtvis hade jag kameran med, men i fickan. Och där fick den vara. Dumt nog! Svalan gjorde om flygningen och den här gången var jag beredd att ducka. Detta behövdes dock inte eftersom svalan åter svängde av, denna gång åt det andra hållet.

Lagom på vägen hem på den där förbannade grusvägen som innebär grus i dojan och en halv sandlåda hem i hallen, hände det som inte får hända. Hunden sätter sig och skiter mitt på gångbanan. Halvt flytande. Orsaken var att igår drabbasdes hon av förstoppning och fick lite lösgörande i magen. Efter att ha svurit över sand och grus fick jag nu nytta av detsamma eftersom gruset och sanden binder den lösa avföringen och jag fick något fast att ta upp. Bara att lägga i korgen fem meter bort. Duktig hund som gjorde det så nära latrinen för hundar.

Foto: Privat

Oj vad allt kan bli bra! När jag vände ner persiennerna igår kände jag inget drag, kallt bedrövligt drag. Vad jag kände var värme! Värden hade slagit på värmen i elementena och plötsligt var det möjligt att leva i lägenheten igen utan frostvarning på golvet. Och som jag har sovit i natt. Som en stock. Så nu ska jag förutom dagsaktuella inlägg fylla på från min andra blogg under dagen.

Grattis på namnsdagen Samuel!

God förmiddag !