Nu har klockan sprungit iväg igen. Dygnet är snart slut och jag är det.

Godnatt & sov gott besökare därute någonstans!
 

Varje år åker tusentals människor på långfärdsturer med buss. Inte med den lokala bussen till centrum 20 minuter bort, utan de sitter i timmar och åker tillsammans under sträng tystnad.

Man är så rädd att säga något, men är man onykter säger man betydligt mer och får veta det surt efteråt

Jag har åkt en hel del långfärdsbuss och tåg, och det är detsamma varje gång, men detta fritar inte från ansvar när man skapat och klämt fram ett barn! Men icke, de får sitta hemma! Mamma och pappa ska ut och ha kul, är det inte Finlandsbåten så är det tåg eller långfärdsbuss, som alternativet till flyget.

Men nu tillbaka till bussen. Jag åkte med min mamma på en så kallad julbordsresa för länge sedan. Som "radiot" hade jag förberettt mig med ett antal kassettband eftersom cd och mp3-spelare inte fanns då. Restiden var cirka 3-4 timmar och redan efter halva vägen tyckte jag att det liknade "ankskit". Så det blev att vidarebefodra ett kassettband med för passagerarna lämplig musik, vilket inte Eddie Meduzas "Jag vill ha en tjej med stora pattar" kan anses vara. Chauffören tyckte det var en kul idé eftersom han också tyckte det var en tråkig stämning ombord, liksom på de flesta färderna. Femton minuter senare var jag medelpunkten för dagens goda gärning och alla började prata med varann, skoja, byta telefonnummer osv. Allt under tiden som musiken flödade ur bussens högtalare.

På tillbakavägen var det samma visa igen, alla satt sura, buttra och jästa efter alltför mycket skinka, kalkon och andra goda rätter. Raaap. Då var frågan från chauffören i högtalaren om han kunde få låna kassettbandet given, men innan det kom fram, reste sig en karl 50+ och tog mikrofonen, den som normalt guiden använder, och började dra historier, och ju längre han höllt på ju fräckare blev dem, till allas förtjusning. Åter igen pratade alla med alla, och många lappar bytte ägare innan vi var tillbaka i Stockholm och splittrades för att aldrig mera ses.

Vad kan vi lära av detta?

Jo, att bry oss om. Vi kan inte sitta och säga vi bryr oss om när faster Agda blir slagen på käften av grannen i uppgången. Lika lite som vi ska titta på när 10-åringar hoppar på en ensam jämnårig med knytnävsslag och sparkar. Att bry sig om är att göra något - vad gör du?

Kan vi inte det, då bryr vi oss inte! Det finns bara en enda ursäkt att inte bry sig, och den nämner jag inte här av skäl jag tror läsaren förstår.

Förl it ese xge ru pph ovtil lök ad läss vå righ eter. (Läs igen och gör det sakta)

Den 18 juli har Fredrik och Fritz namnsdag och vi gratulerar alla som bärare av namnen.

Vädret ser ut att ha stbliserat sig något och man vågar sig ut, kanske på en flygtur i den kraftiga blåsten?

God förmiddag!