Jag var inte så glad över all blåst tidigare idag, men på en långtur i skogen med hunden, blev jag tvärtom glad. Jag hörde nämligen "Hacke Hackspett" som lurade mig sist.

Jag sa åt hunden sitta och vänta. Sedan "tassade" jag in ibland träden och hörde "Hacke" igen, men var fanns den jäkeln. Inte i granen, inte i björken eller... Jäkla asp och växa ihop med björken.

Plötsligt fick jag syn på "Hacke", nu jädrar åkte den två år gamla slitna digitalkameran fram och jag plåtade ett antal bilder utan att fågeln märkte det.

Först när jag artigt tackade upptäckte han mig och glodde fånigt innan han (eller är det en hon) började skrika.

Vi kom att gå förbi den plats där ekorren förstörde förra gången, och nog var rackaren i den låga granen, fram med kameran och plåta ekorren i lilla granen...nej i stora...i lilla....VÄNTA! Det var inte en ekorre det var minst 4 ekorrar varav tre små söta saker på tassar. Troligen bor familjen Ekorre där någonstans för snart var pappa där och det blev överhängande risk för kraftig nederbörd av kottar.

Hunden och jag drog oss sakta därifrån, då kom herr/fru rådjur också, men då var batterierna i kameran slut, men varken jag eller hunden hade så dålig kondition som batterierna. Bättre lycka nästa gång.

Nu har vi blåst runt som bomullstussar ute, hunden och jag. Solen skiner, men det blåser till och från, väldigt mycket. Inget jag vill ha eftersom jag tänkte cykla till datoraffären för lite datasnack efter mitt lilla haveri häromdan. Och jag får vara glad att hunden satt och gjorde sitt behov på avskild plats, med tanke på blåsten kunde det ha blivit flygande skit.