Jag vaknade 04:30. Det var ljust ute och inne, men jag ville sova lite till, det blev som jag ville. På en av tidiga de hundturerna stannade jag till hos en granne som "påtade" på tomten. Han förberedde för planteringav nya växter. Det kommer att bli spännande och se vad han valde

Sedan jobbade jag av lite grann, men det är en konstig fredag, för imorgon är det pingstafton och en del räknar det "röd" dag, vilket det inte är. Men ändå slutade folk och skola på udda och tidiga tider idag.

Men innan alla hade gjort det hade jag gått till centrum och handlat lite för helgen, bland annat dagens mat. Snitzel och stekt potatis med ärtor från Dafgårds, in i mikron och 8 minuter senare är det klart. Under den tiden hann jag med lite hushållsgöromål som att vattna alla törstiga blommor och hund, som dessutom fick mat. Snitzeln var den segaste bit jag provsmakat och först trodde jag att det var en sula jag åt på, men ner kom den med hjälp av två liter saft.

Sedan var det hundens tur och jag fortsatte mitt arbete en stund till, men ångesten är en svår motståndare som just nu hålls på mattan. Träffade grannen när jag senare gick ut. Fick veta att människan åker bort igen, efter en vecka hemma i bostaden.

Sedan tog jag tvåhjulingen och drog långsamt iväg. Jag måste ju hinna se allt snyggt också, inte bara massa bilister.
Den svenska dubbelmoralen är alltid lika kul att se. Efter att ha tagit mig till en lokalgata intill den stora gatan med cykeln, blev jag stående en stund. Och genast började alla bilister att köra så snällt och laglydigt förbi. Stannade för alla som ville över gatan. Såg jag så myndig ut?

Det härligaste var när "raggarbengt" kom i sin röda Plymouth med nervevade fönster och bandspelare/cd:n vrålade ut gammal hederlig 60-tals musik. Morsade till på honom. Han var tvungen att ladda med en "slang i krockkuddar" (korv med bröd) innan han gled vidare med kärran och musiken från mig. Själv tog jag min tysta hoj, utan radio, stereo, och trampade hemåt, till uppgången där bara gamlingarna 90+ och jag är kvar. Får mig osökt att tänka på gruppen "Nationalteatern" och låttexten "...det är fredag, blodet bubblar, man är..." Skulle kanske prova på att sjunga..

Humöret mitt som var i botten igår är svagt svagt uppåtgående, men kan väldigt lätt gå neråt igen. En kommentar, ett ord, en händelse, kan utlösa ångesten så kraftig. Jag får se hur det går.