I Stockholm bodde jag länge i ett äldre hus med en gammal hiss, en sån där med gallergrind innanför själva glasdörren som man alltid fick stänga försiktigt.

Gallergrinden var nästan alltid problemet som när jag skulle ut och var på lite dåligt humör. Jag trycker på hissknappen innan jag går tillbaka och stänger och låser ytterdörren. När jag är tillbaka vid hissen ser jag att den inte rör på sig. Röster hörs nerifrån.

- Släpp upp hissfan, vrålade jag ljudligt. Rösterna tystnade, men ingen hiss kom. Nu var jag ilsken och röd av detta for jag ner för trapperna i hög fart. Vid en av lägenhetsdörrarna står en hyresgäst och ber så mycket om ursäkt för hissen, men det var mycket att prata om.

Jag tyckte att man kunde släppa hissen om det nu var så viktigt, tillade jag lite snorkigt.
- Då kanske du drar igen "hissdörren" innan han fryser då, blev svaret och jag stod där som ett frågetecken.

Det visade sig att min gylf stod på vid gavel, trasig. Utan kommentar tryckte jag på hissknappen och reaktionen uteblev igen. Överhettad som en vedspis, sprang jag uppför trapporna och ta mig... åkte inte hissfan ner.

In i lägenheten och byta byxor. Jag hann få på mig byxorna när dörrklockan ljuder. Jag öppnar och där står min träff för kvällen ljuvligt vacker.
- Var har du varit? Jag klev ur bilen och i väntan på hissen pratade jag med en hyresgäst på nedre botten och när jag hörde någon skrika åkte jag upp, men du öppnade inte när jag ringde på. Trodde du var vid bilen, men så var det ju inte.

Vad säger man?