Efter grundskolans nionde klass var det dags för sommarlov innan jag skulle börja på gymnasiumet, tvåårig social linje. Skoltrött var jag och då fick jag en förfrågan om sommarjobb på ett kommunalt företag i Stockholm. ag svarade omedelbart ja och fick direkt fem plus tre veckors arbete med, för den tiden, bra lön. Och som jag trivdes.

I sjunde veckan hade jag samtal med personalavdelningen och de kunde ordna en förlängning på en annan plats åt mig, som vaktmästare. Ett kliv ner från kontorsassistent med andra ord. Men jag var skoltrött och tog ett sabbatsår.

På det nya stället trivdes jag bra och kom överens med alla, tills dåvarande Televerket klantade sig. Min teleutrustning hade delvis havererat. Det började med att jag på min fritid lärde känna personal ur företaget som hade hand om bevakningen av in-/utpasserande personer. Så jag satt och pratade med såväl eftermiddagsskiftet som kvälls-/nattskiftet. Kom hem vid tre och sov några timmar. Klockan 08 skulle de komma, vilket jag hade meddelat muntligt och skriftligt till cheferna.

Klockan 08:30 hade ingen kommit, däremot ett ursinnigt samtal från chefen, vilket inte passar sig att återge, nu när solen äntligen tittar fram. Jag flög till jobbet och hann fram till mina arbetsuppgifter egentligen började. Den första timmen var mest en slötimme, dessutom var vi tre stycken så ramlade en bort gjorde det inget.

Chefen, en blondin av värre slaget, bråkade, men jag gjorde mina arbetsuppgifter så var det med det, trodde jag. Under dagen ringde jag Televerket som hade schabblat bort arbetsordern. En ny upprättades och tiden var sådan att jag kunde be morsan titta förbi.

Dagen efter blir jag inkallad till nästa chef, chefen över blondinen alltså. Han anklagade mig för både det ena och det andra och det skulle han inte ha gjort. Det kom att bli min första och hittills enda dag som jag har bråkat med min chef i över åtta timmar utan avbrott! Och han blev tillplattad. Och djävligare.

Då var det min tur att gå till hans chef och prata. Nu fick han en skopa ovett uppifrån. Senare fick jag en kallelse till den lokala personalansvarige för samtal.
Därefter skulle allt vara lungt. Men tre månader senare ringer högsta idioten från huvudkontorets personalavdelning och skäller ut mig. Jag var en bråkstake och skulle omedelbart sluta att bråka. Problemet var att jag inte hade bråkat på månader. Men nu djäv...

Ner till blondinens chef och drämde igen dörren så karln studsade i stolen och övriga i närområdet lämnade. Jag var så fly förbannad så att när jag lyckats väsa ur mig frågan om jag varit bråkig innevarande vecka, svarade han stammande nej. Då lugnade jag ner mig och förklarade min ilska. Nu blev han också arg och ringde upp personalavdelningen, där man svävade så fint som bara den markattan kunde.

En tid senare fick jag förfrågan om jag kunde vikariera i företagets stora motinshall som föreståndare. Visst, tyckte jag och gick en två dagars utbildning i hur man bokar, svarar i telefonen, beställer läsk, pratar med besökare, städar m.m m.m

Tre veckor gick fort och allt gick över förväntan. Till och med hallstyrelsen (fint namn på skit) var nöjda. Nu återgick jag till mitt gamla jobb.

En vecka senare kom hallstyrelsens ordförande på besök för att tala med mig.

Efter att ha gjort ett bra jobb på motionshallen fick jag en förfrågan om jag ville ta över den på heltid, bli chef för anläggningen med befogenheter, som det sas. Ingen utom hallstyrelsen över mitt huvud. Jag kunde börja nästa vecka och arbeta tillsammans med nuvarande föreståndare som skulle gå i pension.

Så löd erbjudandet och senare samma dag tackade jag ja till erbjudandet. Oj vad jag var ung och grön.

Av avgående föreståndaren fick jag veta och lära mig allt jag behövde och vi fungerade mycket bra ihop. Sedan blev jag ensam och träffade hallstyrelsen för första gången, tyvärr inte den sista. Den bestod i bland andra av chefen för personalavdelningen och ytterligare en på samma avdelning, som råkade vara samma person som en gång anställde mig.

De meddelade att jag hade rätt att göra det jag ansåg rätt och för att inte skada motionshallens rykte bla bla bla...

Jag fick en pärm med bland annat regler och förordningar gällande hallen som var öppen för aktiviteter 14-22, fem vardagar i veckan.
Under den första veckan var det hektiskt och många ville ha den gamla numer pensionerade föreståndaren att prata med. Men efter som tiden gick kom jag att duga.

Sommaren närmade sig och med det började företagets fotbollslag att spela. En tisdag kom de in och slängde in leriga kläder, skor, och senare skitiga handdukar i hallens torkrum, där fläkten skulle torka badlakan o dyl. Reaktionen från de övriga motionererna blev omedelbar och många var klagomålen som kom in samma kväll.

Dagen efter kontaktade jag hallstyrelsen i frågan och de meddelade att jag fick agera som jag tyckte det var bäst. de skulle inte lägga sig i det. Resultatet blev att jag låste rummet ifråga och satte upp en lapp på dörren att de fick komma till mig om de ville ha nyckeln. Allt var frid o fröjd till nästa tisdag.

Då ville fotbollslaget ha nyckeln och visst kunde de få nyckeln och tillträde till rummet, men bara för det ändamå som var satt. Detta accepterades inte. Dagen efter ringde en ledamot ur hallstyrelsen och undrade vad i helv... jag höllt på med. Jag talade om för hom exakt vad som hänt. Detta accepterades inte utan ett styrelsemöte blixtinkallades till samma dag.

Nu fick jag stå till svars för att jag hade skämt ut företaget och alla som ville ha tillgång till torkrummet. Jag försvarade mig med att jag hade ju tidigare fått klartecken hur jag skulle agera utan att styrelsen lade sig i. Detta var nu upphävt och rummet ifråga skulle omedelbart öppnas, om jag nu inte hade några bevis för att det jag sa stämde.

På torsdagen samlade jag ihop de som hade ställt upp vid p den tisdag då fotbollsgänget kom första gången, de som lovat att ställa upp om  jag mot förmodan skulle få skit. Och varenda en sa sammstämmigt nej till att backa upp mig.

Nu började en onormalt hög övervakning av mig. Flera gånger varje timme ringde någon från styrelsen för att kontrollera att jag var där, svarade korrekt etc.
I hallen varje tisdag kväll kl 21-22, sista timmen, som man får boka för fysisk aktivitet, som det stod i regelboken, gjordes alltid av en god vän till mig och hans nya tjej.

Den här kvällen spelade badminton till kl 21:45, sedan gick de in i vardera bastun eftersom värmen. Vi hade en herr- och en dambastu med tillhörande dusch och omklädningsrum i två plan. De var klara och lämnade hallen runt 22:40. Det var alltså 40 minuter efter jag skulle ha slutat, men det var inte jag som hade satt tiderna. Han före mig hade aldrig tagit upp problemet med styrelsen, dock gjorde han det med mig innan pensioneringen.

Så jag skrev upp 40 minuter övertid och vid kommande ordinarie styrelsemöte fick jag utskällning för att ens våga begära ersättning. Enligt styrelsen skulle jag ha gått in i tur och ordning i de olika bastuna och hävt ut personerna. Tagit dem och deras kläder och slängt ut dem på gatan! Nu passerade man en gräns för mig och bråket började. Jag vägrade acceptera att göra så, då var det bättre att man stängde hallen en timme tidigare, eller varför inte öppna redan klockan 12 och stänga 21?

Jag väljer här det korta svaret: NEJ!!!

Nu kontrollerades jag ännu hårdare och alla tidigare regler och bestämmelser upphävdes och ändrades dagligen. Min vikarie undrade om styrelsen fått fnatt. Det var värre, tänkte jag , men vågade inte säga det då.

Med tiden blev det värre. Jag fick inte ens gå på toaletten under arbetstid, vilket fick mig att ta kontakt med facket. I mitt då lite upprörda tillstånd tog jag den interna katalogen och slog numret till facket, LO. Jag fick prata med en kille som gick i taket när han hörde min berättelse och efter slutet sa han att arbetsgivaren hade gjort fel, så här fick det inte vara osv. Men tyvärr kan jag inte hjälpa dig för du tillhör TCO.

Dock åtog han sig att meddela TCO:s representant och framföra vad jag sagt. En vecka senare kom denne och besökte mig. Jag fick ånyo berätta och samma reaktion. Sedan hände inget utöver alla kontroller. Ringde man inte så kom man på besök utan anledning, frånsett att se att jag var där och skötte mig. Kanske man ändrade reglerna under kvällen också.

Kontrollerna blev jobbiga att stå ut med samtidigt som jag inte hörde ett dugg från facket. Nu kom depressionerna. På kvällarna i hallen hade jag ett eget ställe jag gick till när jag visste att min frånvaro inte märktes. Efter några veckors helvete tog min far och ringde facket, de hade numer munkavle, men så mycket framgick att jag skulle inte vänta mig hjälp.

Samtidigt skulle vi få en kaffeautomat med diverse finesser, modernt för den tiden. Och en maskin där färdiga smörgåsar kunde köpas. Självklart skulle allt skötas av mig, utom tillredning av smörgåsarna, konstigt nog. Jag vägrade och fick utskällning.

Till slut orkade jag inte längre och sjukskrev mig. Jag fick träffa en l'äkare som sjukskrev nmig i tre månader, vilket var väldigt lång tid. Under den tiden ägnade jag mig åt allt som jag tyckte var roligt. När jag kom tillbaka var jag en ny människa för flera dagar. För mer tog det inte att åter knäcka mig med konstiga besök, telefon som ringde, påminnelse att inte nyttja toaletten, påminnelse att fylla på läsk osv. Sådant jag kunde bättre än styrelsen blev jag påmind om.

Det blev en ny vända till sjukvården och tre nya månader. Men när tiden gått ut mådde jag inte bättre och fick tre månaders förlängning av sjukskrivningen, samtidigt som jag gick på en enklare terapi i kombination med medicin. Arbetsgivaren kontaktades, men de skyldiga hjälpte varann och jag var syndabocken. Även om läkare m fl insåg att min story var sann sp kom de inget vart.

Resultatet blev jag kontaktade deras chefer och hamnade i maktens korridorer i huvudstaden. Där fick jag berätta min story och efter att de hade pratat med hallstyrelsen så var jag syndabocken.

Ett besök ytterligare hos läkare innebar att jag blev sjukskriven sex månader framåt och det med medicin, som värst 24 tabletter per dygn. Då var man nere alltså!
När jag ko tillbaka till läkaren hade ingen ytterligare försämring skett, men inte heller förbättring. Då sa läkaren:
- Jag förbjuder dig att gå tillbaka till den här arbetsgivaren.

Vad svarar man? Tackade för sex nya månader och gick min väg. Sjukskriven ung och arbetsvillig, men i psykisk obalans. Och för att korta ner den här historien så fortsatte man från arbetsgivaren att försöka trycka ner mig med olika medel som att jag måste komma tillbaka då även vikarien fått nog. De hade ingen till motionshallen bla bla bla...

Jag kom aldrig tillbaka, men jag påbörjade min egen undersökning, utan CSI:s fina utrustning och personal, inte ens svenska SÄPO var inblandade, för att finna orsaken tiol att allt började. Efter 21 års undersökningar, intervjuer, massor av falska uppgifter och spår, undersökningar etc. fann jag vem som stått bakom smutskastningen av mig, men inte varför...ännu.

Det här kostade mycket, alldeles för mycket och som läkaren sa kommer jag aldrig att bli fullt återställd, detta uttnyttjade bla min ex sambo. Frågan är om jag ens orkar tillbaka till den punkt jag var för sex månader sen?

Fördelen om jag ska ta upp sådant, är att jag lärde mig fruktansvärt mycket och som jag använt mig av för att hjälpa många andra, och som jag mer än gärna hjälper än idag, om de själva vill.
 

Pollenallergin slår till stenhårt i helgen, främst är det björkpollen som kommer att få många människor, däribland jag själv, att må sämre än vanligt.
Apoteken skall ha gott om medicin hemma om det skulle ta slut hemma hos den drabbade.

Och för den som vill drabbas extra hårt av pollen kan jag meddela att den/de ska göra som undertecknad gjorde 2001. Upplevde pollen från björken i Sörmland. Sedan upp till Västerbotten och få uppleva det igen. Dyrt och dumt sätt, men i mitt fall var det jobb som gällde.

Värmen är tryckande och fönstren är stängda eftersom grannen har "ensamrätt" på att stå på balkongen och röka, tror hon.

Jag för min del vill inte ha in massa tobaksrök i bostaden, särskilt när jag inte röker själv. Kunde inte människan slängt upp en öl istället