Alla inlägg den 12 april 2007

Av Zkrivaren - 12 april 2007 11:22

Finns det något så trevligt som skadeglädje?
Nä, trodde väl det. Och just skadeglädjen är ju den sanna gläjden sägs det. Och det hade jag idag. Så det är med ont i magen jag skriver dessa rader.

Grannen under, den ökända, drog i tårna i någonting så golvet vibrerade och uttalade något underligt främmande ljud, kanske var det på marsianska, den kommande bostadsplanetens språk?

ANNONS
Av Zkrivaren - 12 april 2007 10:21

I grundskolan blev jag mobbad inte en gång utan två gånger i två olika skolor.
Den första mobbingen inträffade när jag gick i sjätte klass och hade hunnit avverka en halv termin. Då kom en ny kille till klassen och han gillade att mobba.

Det första jag råkade ut för var att han stal mitt pennset som jag hade i bänken och helt öppet använde det som sitt eget, som han påstod det var. När jag sa åt honom hånade han mig bara. När jag gick till lärarinnan blev det värre.

Nu tog han andra klasskamrater till hjälp att håna mig, spotta på mig, stjäla av mig och slå mig. Jag började tycka att plugget var trist. Med tiden fortsatte det och blev värre. Till slut vägrade jag att gå till skolan.

Lärarna, rektorer och föräldrar visade ingen som helst förståelse, inte var detta barn som det beskrevs. Inte ens när mobbingen urartade till rena trakkassarier under dagtid då en kille kastade sten på köksfönstret så det gick sönder. Hans mamma sa:
- Det kan inte ha varit min son. Han är så väluppfostrad.

Tre vittnen, men han gick fri. Jag kunde inte gå ut och leka som barn utom när andra var i skolan. Min cykel stals flera gånger och varje gång polisanmäldes stölden, till vilken nytta?

När sexan var slut var jag det också, jag skulle gå om sexan, samtidigt bytte mobbarna skola för högstadiet var i en annan, om än värre skola. Men inte blev det bättre.

Förgreningarna fanns till dem som nu gick i samma skola och nya mobbingsärenden, men jag klarade mig igenom sexan, men högstadiet sa jag blank nej till. Jag visste vad som väntade.

Kompromissen blev en internatskola vid vilken jag kom att bo under en tid av drygt ett år. Sedan blev det att pendla. Tyvärr uppstod försök till mobbing av mig även här, men nu var jag så trött på detta så jag överraskade mig själv att läxa upp mobbaren på samma sätt som han djävlades.

Det slutade med slagsmål där jag fick upp honom mot väggen och skulle till att slå det avgörande slaget när någon grep tag i min arm och låste fast den i ett järngrepp. Det var en av lärarna som ingripit och tvingade mig att släppa mobbaren. Jag fick en utskällning och mobbaren fördes bort.

Efteråt har jag fått veta att mobbaren fick sitt straff som var värre en utskällning. Men det här var början, ytterligare fall kom och jag tog för mig. Jag hamnade i slgsmål på vinst och förlust, men den som mobbade fick veta att jag accepterade inte det längre. Och jag fick en lugnare skolgång i högstadiet.

Men det finns en fortsättning...

ANNONS
Av Zkrivaren - 12 april 2007 10:20

En fråga som får mig att bli väldigt irriterad är "Hur mår du egentligen?" Och man svara att man är nervös, deppig eller kanske psykiskt skakig. Då får man i sig någon konstig oförstående kommentar, eller så försvinner personen fortare än kvickt.Så varför fråga?

Men svarar man att man mår jättebra, då stannar frågeställaren gärna kvar och pratar länge och väl.

Som när jag blev ensam och nere, men ändå måste ordna en massa så möttes jag av människor som åtminstone lyssnade och beklagade. Men när jag ringde en myndighet då blev jag nästa ombedd att fara ända in i... Så förstående var man!

Presentation

Omröstning

TV-avgift skall betalas...
 ...via en avgift som nu
 ....reklam
 ...skatt
 ...skatt och reklam

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Zkrivaren med Blogkeen
Följ Zkrivaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se