Utanför Nora kommer inga turister, åtminstone inte från andra länder än de nordiska. Så resonerar Vägverket.

Ett företag som vill ha en skylt med texten: "Bed and Breakfast" får ha det för länsstyrelsen. Vägverket säger däremot nej med motiveringen att de bara följer en Wienkonvention från 1989.
Det är nog snarare att Vägverkets personal inte förstår engelska, som resterande svenskar gör.

Eftersom det är fredag, om nu någon missat det, så tänkte jag göra det till en lugn kväll. Till och med hårdrockaren till granne tycks göra det. Tack o lov efter sex dar hårdrock, 5 blomkrukor i golvet, tangentbordet i knät osv. Nu när klockan har passerat 21 har även de förbannade fläktarna slutat att väsnas och minsta knapptryckning på tangentbordet låter som en jordbävning.

Att nu stänga av alla tekniska saker och mobilen, lägga sig i soffan och lyssna på tystnaden är skönt efter timmar av oljud som plågat mina öron under dagen. Fast det gäller att inte somna.

Nu har jag gjort det! För första gången, men inte sista. Uj vad skönt att äntligen fått premiären avklarad, den är banne mig alltid värst, åtminstone för mig, premiärnerver.

Jag laddade min mobils konantkort via nätet och det funkade kanonbra och säkert, lite för säkert kan jag tycka som annars brukar köpa hos återförsäljarna. Vid ett tillfälle i slutet av förra året när jag köpte en påfyllnad för Comviq, betalade jag ett belopp och fick ett annat konto som egentligen kostar dubbelt så mycket. När det uppmärksammades ringde jag Comviq, som tyckte jag skulle tacka och ta emot. Det tyckte återförsäljaren dagen efter, som menade att felet var deras inte mitt.

Tack för det!

För många år sedan kom jag att lära känna Rolf, en kille i 45-årsåldern, egen företagare och mycket trevlig varm person, vilket resulterade i uttnytjande i avsikt att skada honom.

Han var lyckligt gift, barn, egen målarfirma, bil och hus. En dag tyckte frun att han kunde trappa ner på företaget, anställa någon så att frun fick se honom hemma lite mer än bara kvällstid och helger. Rolf trivdes med sitt arbete och sin firma. Att anställa någon skulle inte vara fördelaktigt ekonomiskt på sikt. Låt vara att familjen hade det bra ställt just nu, men Rolf tänkte långsiktigt. Och vad skulle han göra hemma dagtid? Rulla tummmarna?

Så skulle Rolf inte ha tänkt, än mindre svarat. En dag stack frun. Hon tog med sig barn, smycken, pengar, kort sagt allt av värde. Sedan kom krav på minst hälften av företaget och dess vinst. Villan skulle säljas för hon skulle ha pengarna. Rolf svarade nej och det hamnade i domstol där Rolf förlorade.

Rolf, den framgångsrike företagaren hade på kort tid gått från framgångrik och ekonomisk oberoende till att bli utstött pank och utan bostad. Sociala hjälpte honom dock med en liten tvåa i vilken han kom att sitta apatisk dygnet runt i vaket tillstånd. Han fick då plats på en öppen avdeling på sjukhuset. Men ingen ur personalen, inte ens läkare fick kontakt med honom.

Av en styrd slump träffade jag honom där och plötsligt öppnade han sig för mig, orden bara rann ur honom och alla känslor han hade stängt in i kroppen kom ut samtidigt. För min del var jag glad att det fanns kvalificerad vårdpersonal nära till hands för det här blev för mycket även för mig, men början till något helt nytt som jag haft nytta av flera gånger.

Efter att Rolf fått ur sig det han burit på under en tid, fick han mediciner och började han sakta att återhämta sig och några månader senare lämnade han avdelningen för att inte komma tillbaka. Rykten kom igång och jag vet inte vad som är sanning och vill därför inte ens spekulera i det.